Från Rilpedia

I J.R.R. Tolkiens berättelser om Midgård, som är beskrivet i Silmarillion var Dagor Aglareb det tredje slaget i Beleriandkrigen under den Första Åldern, även känt som Det Ärofyllda Slaget.

Efter deras seger i Dagor-nuin-Giliath, det andra slaget, tog inte noldor chansen att besegra Morgoth genom att storma Thangorodrim. Utan istället kom dem att etablera en mängd olika riken och blanda sig med sindar medan de vaktade över Angband.

Efter att ha återuppbyggt och omorganiserat sina arméer tänkte Morgoth att ta noldor när de inte var beredda och testa deras styrka. Under skyddet av eld och rök som spreds från Ered Engrin, Järnbergen, sände Morgoth ut en orcherarmé mot Dorthonion och små band av orcher i öst och väst. Arméerna på flankerna avancera genom Sirions Pass och Maglors Gap i ett försök att dra iväg Fingolfins och Maedhros trupper från deras huvudstyrka som leddes av Finrods bröder, Angrod och Aegnor och som höll Dorthonion.

Morgoths misslyckades att splittra noldors huvudstyrka under sin skenmanöver. Efter att ha kämpat i en massa småslag kom orcherna igenom Sirions Pass och in i västra Beleriand men vart stoppade och dräpta av Finrod och Turgon. I östra Beleriand kom de att krossas av Maglor och de södra styrkorna som leddes av Amrod, Amras och Caranthir.

Orchernas huvudstyrka anföll Dorthonion, där Angrod och Aegnor höll dem tillbaka tills arméer under Fingolfin och Maedhros gjorde en kontra attack på Ard-galens slätter och fångade orcherna emellan dem. Orcherna vart jagade av de noldoranska kavalleriet medan de retirerade till Thangorodrim och blev alla dräpta när de såg portarna till Angband.

Morgoths strategi var att leda bort noldors huvudstyrka från Dorthonion genom attacker på dess flanker. Det trädbevuxna höglandet Dorthonion var hans riktiga mål med sin kampanj. Genom att överta Dorthonion kunde han etablera en defensiv bas som skingrade Fingolfins armé från Maedhros armé. Denna strategi misslyckades och det var på grund utav den här förlusten som Morgoth insåg att orchkaptener och orcharméer var otillräckligt. Han kom att överväga att använda sig av mera kraftfulla ledare och hjälptrupper. Det här var en komplett seger för noldor över Morgoth. Efter detta kom noldor att vakta Angband och började därmed en period av vaktande fred, känd som Belägringen av Angband. Detta vaktande innebar att de byggde fort på kullarna och i bergen i väst, syd och öster om plätterna söder om Angband och kvarhöll kavalleriläger på Ard-galens och Lothlanns slätter.