Chuck McKinley
Från Rilpedia
Charles Robert "Chuck" McKinley Jr., född 5 januari 1941, Saint Louis, Missouri, USA, död 10 augusti 1986. Amerikansk tennisspelare.
Innehåll |
Tenniskarriären
Chuck McKinley var en amatörspelare med en relativt begränsad internationell karriär utanför USA. Trots detta tillhörde han världens tio bästa spelare åren 1961-65, och rankades som nummer två 1963. McKinley lyckades aldrig vinna singeltiteln i Grand Slam-turneringen Amerikanska mästerskapen och nådde heller aldrig singelfinal i den turneringen. Däremot tog han tillsammans med landsmannen Dennis Ralston vid tre tillfällen dubbeltiteln i den turneringen (1961, 1963 och 1964). Han hade större framgångar som singelspelare i Wimbledonmästerskapen och nådde första gången finalen 1961. Han mötte där australiern Rod Laver, som på mindre en en timme besegrade McKinley med 6-3, 6-1, 6-4. 1963 hade McKinley stor tur i lottningen i Wimbledon och lyckades åter ta sig till final, denna gång utan att ha behövt möta någon seedad spelare på vägen dit. Hans finalmotståndare blev australiern och dubbelspecialisten Fred Stolle som han besegrade med 9-7, 6-1, 6-4. Detta var den första av Stolles tre raka finalförluster i turneringen. I 1964 års Wimbledonturnering möttes de både igen i semifinal, denna gång segrade Stolle över fyra set.
Chuck McKinley spelade i USAs Davis Cup-lag åren 1960-65. 1963 upplevde han därvid triumfen att i den femte och avgörande matchen i världsfinalen (the Challenge Round) mot Australien vinna cupen åt USA genom att besegra den unge John Newcombe.
Spelaren och personen
Chuck McKinley var en relativt kortväxt men kraftigt byggd person. Det har skrivits att han var extremt snabb och fylld av energi när han spelade, och att han hade ett rörelsemönster som karakteriserades av ett kvickt "studsande" fram på banan. I amerikanska inomhusmästerskapen 1965 mötte svensken Jan-Erik Lundqvist storfavoriten Chuck McKinley i kvartsfinalen. Svensken vann den mycket jämna matchen med 4-6, 9-7, 7-5 och blev senare turneringens slutsegrare. Han berättar om McKinley i sin bok "Tennis för miljoner" att denne var den snabbaste spelare i volleyposition han någonsin mött och dessutom ytterst svår att passera. McKinleys grundslag var av god klass och han hade förmåga att variera dessa från lösare slag till hårda drives. Han serve var inte av riktigt samma klass.
McKinley avböjde flera proffsanbud och slutade med tävlingstennis 1966, vid 25 års ålder, för en mäklarkarriär på Wall Street.
Chuck McKinley upptogs 1986 i the International Tennis Hall of Fame. Han avled samma år av en hjärntumör.
Grand Slam-titlar
- Wimbledonmästerskapen
- Singel - 1963
- Amerikanska mästerskapen
- Dubbel - 1961, 1963, 1964
Referenser
Källor
- Martin Hedges, 1978. The Concise Dictionary of Tennis. Mayflower Books Inc.
- The International Tennis Hall of Fame
