Christopher McCandless
Från Rilpedia
Christopher Johnson McCandless (12 februari 1968 – mitten av augusti 1992) var en amerikansk vandrare, som efter att ha luffat runt i USA i två års tid slutligen tog sig till Alaska där han planerade att leva i ensamhet. Efter cirka fyra månader avled han, sannolikt av svält. McCandless livshistoria inspirerade till Jon Krakauers bok In i vildmarken, på vilken Sean Penn i sin tur baserade filmen Into the Wild år 2007.
Innehåll |
Bakgrund
Christopher McCandless föddes i en välbärgad familj i södra Kalifornien och växte upp i Annandale i Virginia. Hans far, Walt McCandless jobbade för NASA och var specialiserad på antenner och hans mor, Wilhelmina "Billie" Johnson, drev ett konsultföretag tillsammans med sin make. Uppväxten för Christopher och hans syster Carine var turbulent och föräldrarna bråkade ofta med varandra. Redan i unga år konstaterade Christophers lärare att han var begåvad med en ovanligt stark vilja.
Efter avklarad universitetsexamen 1990 skänkte han bort återstoden av de pengar familjen hade gett honom för att finansiera sina studier. Inte mindre än 24 000 dollar gick till välgörenhetsorganisationen Oxfam International. Under det antagna namnet Alexander Supertramp påbörjade han sin vandring som kom att leda honom genom Arizona, Kalifornien och South Dakota. Han hade ett flertal tillfälliga jobb, men valde stora delar av tiden att helt avstå från all kontakt med samhället. McCandless satte en ära i att klara sig med så lite pengar och utrustning som möjligt och vanligtvis gjorde han inga större förberedelser innan han gav sig av på sina äventyr.
Drömmen om Alaska
McCandless hade i åratal närt en dröm om att ta sig till Alaska där han skulle leva av vad naturen hade att erbjuda utan någon som helst kontakt med civilisationen. Sina erfarenheter och upplevelser skulle han skriva ner i en journal för att på så sätt kunna studera sin fysiska och andliga utveckling. I april 1992 liftade han till Fairbanks i Alaska och den siste som kom att se honom i livet var James Gallien som släppte av honom vid Stampede Trail, en övergiven gruvväg och vandringsled. Gallien försökte övertala McCandless att avblåsa sin expedition eftersom han både saknade nödvändig utrustning och erfarenhet för att klara sig i det hårda klimatet. McCandless ignorerade alla övertalningsförsök och tog endast emot ett par gummistövlar och några få matvaror. Tisdagen den 28 april påbörjade Christopher McCandless sin vandring ut i Alaskas vildmark, en vandring som han aldrig skulle återvända ifrån.
I vildmarken
Efter att ha vandrat cirka tre mil längs den fortfarande snötäckta leden fann McCandless en övergiven buss nära Denali nationalpark som var omgjord till skydd för jägare och vandrare. Här slog han sig ner och försökte överleva på det som naturen hade att erbjuda. Han hade en säck med ris, ett halvautomatiskt Remington-gevär med gott om ammunition, en bok om regionens växter samt en del campingutrustning. Han utgick ifrån att han skulle kunna överleva på ätliga växter och småvilt.
I hans dagbok finns anteckningar från totalt 189 dagar, de flesta väldigt kortfattade och anger inte mycket mer än vilka djur han skjutit och ätit upp. Efter att ha bott i bussen ett flertal månader bestämde han sig i juli för att försöka ta sig tillbaks till civilisationen, men när han vandrade samma väg tillbaks som han hade kommit fann han att floden Teklanika hade blockerat vägen, då vattenståndet ökat under sensommaren. Det fanns en handdriven linbana några kilometer uppströms och en bro några mil nedströms men dessa kände McCandless inte till då han saknade en topografisk karta över området. Därför återvände han till bussen, troligen med förhoppningen att kunna gå ut senare på hösten, när det återigen blivit kallare och flodens flöde lugnat sig.
Vad som därefter hände är okänt, få noteringar finns i dagboken innan den 30 juli, då Christopher plötsligt skriver: "EXTREMLY [sic] WEAK. FAULT OF POT. SEED", vilket antyder att han misstänker ha blivit sjuk av att äta frön från den vildpotatis han plockade.
Det bittra slutet
Den 12 augusti gör Christopher McCandless den sista noteringen i sin dagbok och den lyder "Beautiful Blueberries". Han hade rivit ut en sida ur Louis L'Amours bok Education of a Wandering Man som innehöll ett utsnitt ur Robinson Jeffers dikt "Wise Men in Their Bad Hours" som lyder:
Death's a fierce meadowlark: but to die having made
Something more equal to centuries
Than muscle and bone, is mostly to shed weakness.
The mountains are dead stone, the people
Admire or hate their stature, their insolent quietness,
The mountains are not softened or troubled
And a few dead men's thoughts have the same temper.
På baksidan av detta ark har McCandless själv skrivit "I HAVE HAD A HAPPY LIFE AND THANK THE LORD. GOODBYE AND MAY GOD BLESS ALL!" Hans delvis förruttnade kropp återfanns i en sovsäck inne i bussen av några jägare och man tror att han då hade varit död i åtminstone två veckor. Den officiella dödsorsaken som angavs var svält, och dödsdatumet 18 Augusti. Det finns dock de som menar att han kanske snarare avled av förgiftning efter att ha ätit olämpliga växter.
