Folkräkning
Från Rilpedia
Folkräkning innebär att man räknar antalet individer som bor inom ett visst definierat område på en viss tidpunkt. Räkningen görs antingen 'de facto' (alla som uppehåller sig inom området inklusive tillfälliga besökare) eller 'de jure' (alla som normalt bor i området och då ofta även illegalt).
Innehåll |
Folkräkningar i Sverige
Den första folkräkningen i Sverige (och Finland) genomfördes 1749. Den anordnades av Tabellverket under ledning av Pehr Wilhelm Wargentin. Folkräkningar har mestadels genomförts vart tionde år. Detta är också enligt FN:s rekommendationer. Sedan Statistiska centralbyrån bildades 1858 har svenska folkräkningar gjorts vart tionde år 1860 - 1940 samt åren 1935 och 1945. Sveriges sista folkräkning företogs 1990.
2006 beslöt Sveriges riksdag att etablera ett lägenhetsregister genom Lag om lägenhetsregister, vilket innebär att man i framtiden kan genomföra folkräkningar baserade på register.[1]
Det betyder att enskilda personer och fastighetsägare i fortsättningen inte behöver fylla i uppgifter om bl.a. hushållet och bostaden på en frågeblankett. Dessa uppgifter kommer istället att kunna samlas in genom att använda olika register, bl.a. genom det lägenhetsregister som skall byggas upp vid Lantmäteriverket och den folkbokföring på lägenhet som Skatteverket kommer att genomföra.
Baserat på dessa båda källor framställer Statistiska centralbyrån den hushålls- och bostadsstatistik som är ett viktigt faktaunderlag för kommunal och statlig verksamhet inom bostadsbyggande, utvärdering av olika former av social välfärdspolitik samt för forskningen.
Genom beslutet genomförde Sverige en reform, som våra grannländer Finland och Danmark, genomförde för åtskilliga år sedan och som Norge införde år 2001.
Fotnoter
Se även
- SVAR (Svensk arkivinformation)
- Folkbokföring
