Från Rilpedia

Nekros (gr. ne'krosis, "bortdöende"), lokal vävnadsdöd, till skillnad från den allmänna döden, som är hela organismens död.

Nekros äger rum beträffande en större eller mindre vävnadsdel hos den levande organismen. Bortdöendet kan antingen ske plötsligt, nekros i egentlig mening, eller inträda gradvis, då företeelsen benämns nekrobios. I båda fallen är det fråga om en skadande inverkan på ett begränsat vävnadsparti och dess cellelement, varvid den närmare beskaffenheten av det skadande ingreppet i väsentlig mån bestämmer, huruvida den lokala vävnadsdöden följer plötsligt eller först så småningom inträder. I senare fallet (nekrobios) företer cellerna i det bortdöende vävnadspartiet åtskilliga för företeelsen karakteristiska förändringar hos såväl cellkärnan som cellprotoplasman.

Orsakerna till lokal vävnadsdöd är många och av mycket växlande art. En del av dem består i yttre inverkan på vävnaden, såsom direkt yttre våld med krossning eller sönderslitning av vävnaden; bland andra yttre orsaker må nämnas termisk inverkan (förfrysning eller förbränning av en kroppsdel). Andra viktiga orsaksmoment är att söka i cirkulationsrubbningar, genom vilka tillförseln av nytt blod till en vävnadsdel sjunker under den mängd, som för vävnadens liv är erforderlig. Många andra fall av lokal vävnadsdöd är orsakade av gifter av olika slag, varvid såväl nekros som nekrobios kan inträda. Bland sådana gifter är de av mikroorganismer (framför allt bakterier) alstrade särdeles viktiga.

Mekanismen för nekros på cellnivå involverar troligen mekanisk skada på plasmamembranet, vilket leder till att jongradienter inte kan upprätthållas och ATP-produktionen upphör, vilket i sin tur leder till ytterligare störningar i jongradienterna vilket slutligen på grund av osmos leder till lysis av cellen.

Patologiskt finns flera olika varianter av nekros, bland annat vätskenekros, ostig nekros samt ganulomatös nekros.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).