Wilhelmina Stålberg
Från Rilpedia
Carolina Wilhelmina Stålberg född 26 november 1803 i Stockholm död 23 juli 1872, var en svensk författare, poet och sångtextförfattare. Hon var verksam under pseudonymen Wilhelmina.
Stålberg började redan 1819 bidra till Stockholmstidningen m.fl. tidningar med dikter, undertecknade Wilhelmina, debuterade 1826 med Min lyras första toner och Min ungdoms idealer, vilka 1831 följdes av Poetiska försök. Efter att ha skrivit åtskilliga noveller, Ingrid Örnefot och Axel Nilsson Tott (1832), Den lyckliga omnibusfärden (1838; tysk översättning 1858) m.fl., utgav hon 1839 sin första större roman, Emmas hjerta (tredje upplagan 1884; översatt till danska, holländska och tyska). Hennes senare litterära produkter utgörs av ett par arbeten i bunden form, Diodes och Lydia (1841) och Lyriska toner (1843), skildringar ur vardagslivet: Major Müllers döttrar (1845; dansk översättning 1846), De begge aristokraterna (1847) m.fl., och en mängd till omfånget mycket betydande historiska romaner, bl.a. Catharina Månsdotter (två delar, 1848; tredje upplagan 1875; dansk översättning 1873, 1880 o. 1881), Drottning Filippa (två delar, 1849; ny upplaga 1873), Christina, drottning af Sverige (1861; andra upplagan 1863) och Bröderna Stålkrona (två delar, 1863; tysk översättning 1865). Hon skrev dessutom Försök till ett nordiskt mythologiskt lexikon (1844), Blomsterspråket, historiskt, mythologiskt och poetiskt tecknadt (1843), Om svenska prinsessor (1858), barnböcker, gåt- och charadsamlingar m.m. Dessa arbeten ägde i allmänhet en stor läsekrets; i Tyskland och Danmark angavs de stundom som verk av fru Carlén och Onkel Adam. Wilhelmina Stålberg var fosterbarn i den familj, vars namn hon bar; hon var filantropiskt verksam trots torftigheten i sina egna villkor. Hon bodde i Stockholm till 1870, då hon flyttade till Mariefred.
Externa länkar
Källor
- Krook, Axel. nekrolog i Svea Folkkalender 1873, s. 221
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
