Från Rilpedia

Karl Vilhelm von Düben, född den 2 februari 1724, var ett svenskt riksråd.

Düben grundlade sin vetenskapliga bildning i Uppsala, där han i sin anförvant ärkebiskopen Jöns Steuchius hade en lika öm som säker handledare, och inskrevs 1742 som e. o. kanslist i kungliga kansliet. Sedan han 1747-1751 tjänstgjort som kommissionssekreterare i Berlin, utnämndes han 1751 till drottning Lovisa Ulrikas kammarherre, två år därefter till hennes handsekreterare och 1761 till överkammarherre. Förordnad 1763 till envoyé vid ryska hovet, utnämndes han följande året till hovkansler och 1769 till president i kammarrevisionen. I olikhet med sin kusin och svärfader Joachim von Düben d.y., räknades Karl Vilhelm till Hattarna men var ej någon skarpare utpräglad partiman. I hög gunst hos Gustav III, blev han av honom 1788 utnämnd till riksråd med säte i kanslikollegium och befattning med de utländska ärendena. Efter rådskammarens upplösning 1789 insattes von Düben i konungens högsta domstol och stod därjämte i spetsen för kanslikollegium.

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.