Från Rilpedia

Camillo di Cavour (Greve Camillo Benso di Cavour), född 10 augusti 1810 i Santena, nära Turin, död 6 juni 1861 i Turin, italiensk statsman, det enade Italiens första premiärminister (17 mars - 6 juni 1861). Under kung Viktor Emanuel II utgjorde Cavour en centralgestalt under Italiens enandeprocess (Il Risorgimento).

Han tjänstgjorde i armén innan han 1847 började en politisk karriär. Från 1848 satt han i parlamentet i Piemonte och innehade olika ministerposter 1850-1852. Som konseljpresident i kungariket Sardinien sökte han säkra franska och brittiska sympatier för ett enat Italien genom att sända trupper att slåss i Krimkriget.

1858 hade han ett hemligt möte med Napoleon III i Plombières, där de planerade 1859 års krig mot Österrike, vilket resulterade i förenandet av Lombardiet med Piemonte. De centrala italienska staterna slöt sig också till det italienska kungariket, medan Savojen och Nice avträddes till Frankrike. Med Cavours godkännande störtade Garibaldi monarkin i Neapel men för att hindra att denne marscherade till Rom lät Cavour ockupera delar av Kyrkostaten som sedan, tillsammans med Neapel och Sicilien, annekterades till Italien.

Referenser

Källor

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009)