Calle Westergren
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Calle Westergren född 13 oktober 1895 i Malmö död 5 augusti 1958 var en svensk brottare i världsklass.
Westergren började brottas 1911 och han hann med att erövra ett ovanligt stort antal mästerskapsmedaljer under sin karriär.
Meriter
| Calle Westergren | ||
| Brottning, grekisk romersk stil | ||
 Olympiska medaljer |
||
|---|---|---|
| Guld | Antwerpen 1920 | mellanvikt |
| Guld | Paris 1924 | lätt tungvikt |
| Guld | Los Angeles 1932 | tungvikt |
| VM-medaljer | ||
| Guld | 1922 | mellanvikt |
Westergren tog alltså tre OS-guld, alla i olika viktkklasser:
- Det första OS-guldet tog Westergren i Antwerpen 1920, där han i finalen mötte finländaren Artur Lindfors och vann efter 31 minuter och 25 sekunder.
- I lätta tungviktsklassen 1924 blev det svensk dubbelseger, silvret gick till Rudolf Svensson. 1924 tog Westergren även en fjärde-plats i fri stil, även där tog Rudolf Svensson silver.
- Det tredje guldet kom 1932 då han, 36 år gammal, vann före ungraren Josef Urban.
- Många anser att Calle Westergren sannolikt också hade tagit hem guldet i lätta tungvikten, grekisk-romersk stil, 1928, men han blev så rasande efter att ha dömts som förlorare mot finländaren Onni Pellinen, som blev bronsmedaljör, att han tänkte bryta tävlingen. På kvällen åt han en god middag (för god!) och när han dagen efter ångrat sig, klarade han inte invägningen.
- Dessutom tog Calle Westergren VM-guld 1922 och tre EM-guld: 1925, 1930, 1931.
Efter sin brottningskarriär sysslade han med uppfödning av brevduvor och med hästtransporter.
2005 invaldes Calle Westergren i brottningens Hall of Fame.
