Byggnader vid Luleå tekniska universitet

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

  Denna artikel om en byggnad i Sverige är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.

Luleå tekniska universitet är beläget på Porsön i norra utkanten av Luleå. De sex huvudbyggnaderna ligger i en rätvinklig kvartersstruktur runt den centrala gågatan Regnbågsallén som leder mellan Porsö Centrum i öster och Haparandavägen, en av Luleås norra utfarter, i väster. På andra sidan Haparandavägen ligger företagsbyn Aurorum.

Runt universitetet finns de flesta studentbostäderna, de flesta vid Porsö Centrum och längs Vänortsvägen invid Aurorum.

Placering och grundläggande principer

När dåvarande Högskolan i Luleå inrättades den 1 juli 1971 hade beslutet föregåtts av en livlig debatt om var i Luleå byggnaderna skulle uppföras. Det fanns redan en lärarhögskola i stadsdelen Östermalm där staten kunde tänka sig att expropriera mark. Eftersom man inte visste hur stor högskolan till slut skulle bli så valde man till slut att förlägga den på Porsön i norra utkanten av staden, ett område som då bara bestod av skog och jordbruksmark.

Efter dansk förebild skulle områdets byggnader uppföras i kvarter längs en central huvudaxel, som den nyss uppförda Linköpings tekniska högskola, och inte runt ett centralt parkområde som till exempel Umeå universitet. Rutnätsstadens kvartersstruktur ansågs vara flexibel och medge att byggnadernas användning skulle kunna ändras och att området skulle se färdigt ut även under uppbyggnadstiden.

Området delades in i tio kvarter av vilka endast sex har kommit att utnyttjas för universitetet; ett har bebyggts med bostäder, ett med kontor och ett med ett fängelse. I gengäld har några byggnader uppförts utanför de ursprungliga kvarteren. Byggnaderna skulle ha kontor och undervisningslokaler närmast huvudgatan, större laboratorier i mitten och tunga laboratorier längst bak och byggnadernas bärande konstruktion skulle medge att våningsplan och väggar enkelt skulle kunna läggas till och tas bort allt eftersom behovet uppstod. Principen om att ha laboratorierna längst bak har sedermera frångåtts i och med de ombyggnader som C- och F-husen genomgått under åren 2005-2006.

Färg, form och trädgårdskonst

Fasaderna är till stor del utförda i färgad plåt från Plannja. Genom starka färger - rött, svart, orangegult och skärt - kombinerat med detaljer i blått, rött, gult och grönt, glittrande gatubelysning och rött marktegel skulle det ensliga läget och vintermörkret bekämpas.

Sture Koinberg, landskapsarkitekt LAR, utformade en ambitiös plan för den yttre miljön. Planteringar med en mångfald av lokala växter och växter utifrån skulle försköna omgivningarna och innergårdarnas utformning skulle knyta an till byggnadernas verksamheter. Det nordliga läget till trots saknades dock, med några få undantag, vintergröna växter.

Byggnaderna på universitetet benämndes ursprungligen efter sin färg eller funktion: SGU-huset, Centrumhuset, Skära huset, Röda huset, Svarta huset och Gula huset. Först i slutet av 1990-talet började man kalla byggnaderna för A-huset, B-huset, C-huset, D-huset, E-huset och F-huset.

D-huset (Röda huset)

Regnbågsallén österut mellan D- och A-husen.

D-huset är den äldsta byggnaden på universitetet. När de första 50 studenterna på civilingenjörsutbildningen i maskinteknik anlände i september 1971 var det till D-huset, som då bestod av de tre tvärkorridorerna som idag ligger mellan ingångarna D1 och D3.

Byggnadens äldre delar är uppförda i ett plan med källare och inrymmer undervisningslokaler och kontor för lärar- och sjuksköterskeutbildningarna. I källaren finns förråd och några lokaler för studentföreningar, bland annat Lulespexet och Datasektionens sexmästeri, D6.

Aula Aurora

Aula Aurora är en aula och konserthus. Salen rymmer mellan 360 och 500 åskådare^[1] och är bland annat utrustad med en konsertflygel från Steinway & Sons^[2]. I anslutning till aulan finns ett kafé (Aurorafiket) och flera salar för musik- och teaterrepetitioner.

Aula Aurora ingick i den stora utbyggnaden av D-huset med nya lokaler för lärarutbildningen och invigdes av dåvarande kulturministern Marita Ulvskog den 27 februari 1999^[3]. Aulan finansierades med anslag från Wallenbergstiftelserna.

Aula Aurora är hemmascen för Lulespexet och var innan Kulturens hus inne i Luleå stod färdigt år 2007 hemmascen för Luleå orkesterförening.

  Denna artikel om en byggnad i Sverige är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.

Denna artikel om en plats i Norrbottens län behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.

B-huset med Centrumrestaurangen till höger

Modifierad vägskylt utanför Kårhuset. Aula Aurora i bakgrunden.

Källor och noter

1. ↑ LTU: Aula Aurora, http://www.ltu.se/admin/service/sittplatser.html (sidan besökt 5 oktober 2008)
2. ↑ LTU: Aula Aurora, http://www.ltu.se/admin/service/utrustning.html (sidan besökt 5 oktober 2008)
3. ↑ LTU: Aula Aurora, http://www.ltu.se/admin/service/evenemang.html (sidan besökt 5 oktober 2008)

• Hus, plåt, form. Byggnader 1971-1996. Carlsson, Karin (red.), Högskolan i Luleå 1996. Webblänk: http://www.ltu.se/polopoly_fs/1.30846!byggnader%201971-1996_low.pdf (sidan besökt 5 oktober 2008)

Vidare läsning

• Gunnar Landberg, Krister Tham, Gunnar Berg, Mats Tormod (9/1981). ”Centrumhuset, Luleå Högskola”. Arkitektur: s. 24-27. 
• Lis Hogdal (9/1978). ”70-talets vardagskyrka. S:t Tomas. Stadsdelskyrka på Porsön, Luleå”. Arkitektur: s. 25. 
• Bertil Franklin (10/1975). ”Tekniska högskolan i Luleå”. Arkitektur: s. 16-21. 

Externa länkar

• Karta över LTU