Brandsläckare

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
En tysk brandsläckare.

Brandsläckare (även kallad handbrandsläckare) förekommer i ett antal versioner, beroende på vad för slags brand den är avsedd för. Släckare finns i klass A (för fibrösa bränslen) B (vätskeformiga bränslen) och C (gasformiga bränslen). Det finns förslag om införandet av en klass D (för heta oljor). Tidigare har det funnits en klass E också, för elektriska apparater, Nu skall det i stället anges i klartext om släckaren kan användas mot elbränder Utformningen är reglerad i en speciell Europanorm. Alla släckare skall vara godkända enligt denna EN. En sexkilos pulversläckare rekommenderas i hemmiljö av såväl myndigheter som försäkringsbolag.

Innehåll

Typer av brandsläckare

Vattensläckare

Klass A. En vattensläckare sprutar vatten, ibland tillsammans med något ytspänningssänkande medel. Den används till okomplicerade bränder, men har till stor del ersatts av modernare och mer effektiva släckare. Släckarens vattenstråle är ganska samlad och dropparna stora. Vattnet släcker därför genom att bränsleytorna kyls och upphör att avge brännbar gas.

Skumsläckare

Klass AB. En skumsläckare fungerar på ett liknande sätt som vattensläckare och kyler i huvudsak bränsleytorna. Till skillnad från vatten kan skummet som sprutas ut även flyta ut på en brinnande vätskeyta. Släckaren kan därför användas också till klass B-bränder

Pulversläckare

Klass ABC eller klass BC. Pulver är det mest effektiva släckmedlet räknat per vikt. Det kyler branden genom tillförsel av något slags salt av en positiv natrium-, kalium- eller kalciumjon tillsammans med en negativ klorid-, (väte)fosfat-, (väte)karbonat- eller sulfatjon, Ett av de mer effektiva är exempelvis ammoniumfosfat. Pulver är lämpligt för kemiska och elektriska bränder som annars kan förvärras av vatten. Nackdelen är att saneringsbehovet kan bli stort; pulversläckare smutsar ner.

Koldioxid-/kolsyresläckare

Klass BC. En släckare med gas, normalt koldioxid släcker genom avskärmning och utspädning av luftens syre kring brandobjektet samt till viss, mindre, del genom kylning. Den stora fördelen är renheten. Dessa är därför populära i känsliga elektroniska miljöer exempelvis datasalar eller restaurangkök.

Fettbrandsläckare

Föreslagen (brittisk) klass D. En fettbrandsläckare är lämplig i storkök där stora mängder matfett och frityrolja hanteras. Släckmedlet består av en kaliumbaserad saltlösning som reagerar med fettet och bildar en tvålliknande hinna. Den minimerar även återantändningsrisken. Utseendemässigt skiljer sig fettbrandsläckaren genom en släcklans istället för en vanlig slang.

Halonsläckare

Klass ABC. En halonsläckare innehåller Halon 1211 och används (reglerat i lag) [1] uteslutande inom flyget och Försvarsmakten. Den främsta anledningen är att medlet bryter ner ozonlagret. Halon har en mycket hög släckeffekt och skadar heller inte elektrisk utrustning då medlet är gasformigt och inte lämnar några rester.

REMP

REMP-värde eller Required Extinguishing Media Portion är ett mått på hur många gram släckmedel per sekund som behövs för släckning per gram bränsle som brinner per sekund. Detta används ofta istället för att räkna med liter släckmedel per kvadratmeter och minut vid släckning av brand.

REMP-värde 2 innebär att om 1 gram bränsle brinner av per sekund, så släcks branden av 2 gram släckmedel per sekund vid effektiv påföring. Ju lägre REMP-värde desto effektivare är släckmedlet.


Släckmedel REMP-värde
Pulver 1-4
Vatten 2-40
Inertgaser 10-12
Haloner 4-5

(Observera att vattnets släckningskapicitet varierar kraftig med dropstorleken, ju mindre droppar desto större effekt).

Referenser

  1. Förordning om halon etc

Externa länkar

Personliga verktyg