Från Rilpedia

Bondkomik, typ av svensk humor som är mest populär på landsbygden. Några av 1900-talets största bondkomiker var Skånska Lasse, Calle Lindström, Östgöta-Lasse och Anners Annersa på Hultet. Dessa skrev humoristiska visor och berättade historier på dialekt. Visorna och historierna anspelade ofta på dagsaktuella händelser, gärna med lokal prägel.

Skådespelaren John Harryson är en av dem som fört bondkomikernas visor vidare in i modern tid. På 1970-talet spelade han bland annat in en LP-skiva med några av de mest populära visorna. Artister som Hasse och Tage, Sten-Åke Cederhök, Mats Ljung och Povel Ramel med flera har också haft tydliga inslag av bondkomik i sina framträdanden. Ramel satiriserade också över bondkomik, och varför folk tycker det är roligt, i visan med samma namn, där han sjunger "Vad är det som är roigt här, vad är det som är roligt där? Inte liksom fattar vi, men ändå liksom skrattar vi".

Begreppet är nära besläktat med buskis. Bondkomiken har ansetts vara aningen mer rumsren än buskishumorn. En bondkomiker nöjer sig i regel med att sjunga och berätta om dråpliga händelser och situationer, i buskisen gestaltar man det med hjälp av yttre attribut, däri ligger skillnaden.

Kända bondkomiker-visor

• Elektricitetsvisan
• Johan på Snippen
• Motorcykeln
• Hårväxtmedlet
• Bröllopet i Flänga
• Lördagsvalsen
• Stora fötter
• Frieriet i hölasset
• Går du mä?