Från Rilpedia

Den här artikeln behöver språkvård. Hjälp till genom att förbättra texten. Se Rilpedia:Korrekturläsning för mer information, och Kategori:Rilpedia:Språkvård för fler artiklar i behov av språkvård. Motivering: Ingen motivering angavs

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009)

Bob Rafelson, född 21 februari 1933 i New York, USA, amerikansk producent. Rafelson kom ur judisk medelklassmiljö där familjen drev en modistfirma. En kusin, Samson Raphaelson, hade skrivit manus åt Ernst Lubitsch. Rafelson prövade ett tag på att jobba i modistfirman men sökte sig sommaren 1962 till Hollywood tillsammans med sin familj. 1965 lockade han dit sin gode vän, Bert Schneider. Tillsammans med honom och vännen Steve Blauner grundade man produktionsbolaget BBS (Bert, Bob, Steve), tidigare Raybert. Väl på plats i Hollywood kom Rafelson att kombinera betydande kreativitet med ett hedonistiskt leverne, präglat av sex och droger. Tillsammans med Schneider producerade han TV-serien om The Monkees men tröttnade på detta koncept efter några år. Senare kom Rafelson att skapa filmen Head, vilken han skrev tillsammans med Jack Nicholson. Rafelson var senare inblandad i Easy Rider, även om Schneider var nyckelpersonen vid finansieringen av denna film. Med Columbia i ryggen, efter framgången med Easy Rider, öppnade man ett kontor på 933 North LaBrea som under en period ansågs vara den trendigaste platsen i Hollywood. Rafelson byggde på sitt rykte genom att regissera den framgångsrika filmen Five Easy Pieces (1970) med Jack Nicholson i huvudrollen. 1971 – 72 regisserade Rafelson filmen The King of Marvin Gardens; åter med Nicholson i en av huvudrollerna. Denna film blev emellertid inte någon större framgång. I augusti 1973 avled Rafelsons 11-åriga dotter efter att ha brännskadats då en spis i hemmet exploderade. Denna påfrestning ledde till att hans äktenskap med makan Judy bröt samman. Rafelson började stagnera under loppet av 70-talet (liksom kompanjonen Schneider) men fortsatte jobba med Nicholson i ett antal filmer, bl.a. Postmannen ringer alltid två gånger. Han har även under 90- och 00-talet producerat filmer med jämna mellanrum men har inte fått lika stor uppmärksamhet som med sina 70-talsproduktioner.