Billie Holiday
Från Rilpedia
Billie Holiday, eg. Eleanora Fagan Gough, även känd som "Lady Day", född 7 april 1915 i Philadelphia, Pennsylvania, död 17 juli 1959 i New York City, New York, var en amerikansk jazzsångerska och låtskrivare.
Billie, eller Eleanor som hon hette då, föddes i Philadelphia men växte upp i stadsdelen Falls Point i Baltimore, Maryland. Hon hade en svår barndom och blev prostituerad i de tidiga tonåren. Hon debuterade på obskyra nattklubbar i Harlem i New York i början av 1930-talet varvid hon använde namnet Billie Holiday på grund av sin beundran för en filmskådespelare, som hette Billie Dove.
Hon upptäcktes av John Hammond, som introducerade henne för Benny Goodman. Hon kom senare också att turnera med Count Basie och Artie Shaw. Hon fick tidigt smeknamnet Lady Day. En av Billies högsta önskningar var att vara med i en film, 1947 gick önskan i uppfyllelse, hon fick en roll i filmen New Orleans. Hon spelade hembiträde eftersom tjänstefolk var i princip de enda rollerna svarta fick spela på den här tiden.
Mellan 1933 och 1944 gjorde hon över 200 skivsidor, men lär aldrig under den tiden ha fått någon royalty från dem. Trots att hon totalt saknade röstträning, gjorde hennes unika diktion och dramatiska intensitet att Billie Holiday blev den enastående jazzsångerska, som hon var under sin livstid. Hon dog 1959 till följd av ett omfattande drogmissbruk.
Bland Billie Holidays inspelade låtar märks bland andra Body and Soul, Strange Fruit och God Bless the Child.
Billie Holiday invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 2000.[1]
