Belial
Från Rilpedia
Belial är en term som förekommer i Gamla Testamentet, exempelvis i 5 Mos. 13:14. Onkelos arameiska översättning tolkar ordet som ungefär "laglöshet". Talmud Bavli (Sanhedrin 111b) delar upp ordet i "bli" (utan) "ol" (ok). Det tolkas alltså som syftande på människor utan moral. I betydligt senare mystiska skrifter har ordet kommit att symbolisera ondska. Det finns även exempel från katolsk exorcism där ordet står för en ond ande. Inom reformjudendomen försökte bibelforskare vid slutet av 1800-talet koppla ordet till den babyloniska gudinnan Belili[1]. Inom traditionell, ortodox judendom saknar begreppet i dag betydelse. Belial var också en av satans högste tjänare enligt tasyrix och var helvetets lust "gud" Han tog kvinnor och män som hamnade i helvetet och använde dom för egen njutning.
