Bas (kemi)
Från Rilpedia
Baser, även kallat alkalier, är en grupp kemiska föreningar med i allmänhet lutaktig smak, som har förmågan att uppta vätejoner varvid de i en vattenlösning ger ett pH-värde över 7. En sådan lösning kallas basisk, eller alkalisk. Starka baser är frätande.
Styrkan av en bas kan relateras till dess baskonstant. En bas kan tillsammans med en korresponderande syra bilda ett buffertsystem.
Det som ger baslösningar deras "basegenskaper" är att de tillsammans med vatten bildar hydroxidjonen OH-. Detta ger till exempel en vattenlösning av natriumhydroxid dess starkt basiska egenskaper.
Innehåll |
Definitioner
Brønsted-Lowry
Det är den vanligaste definitionen: En bas är en protonmottagare. En stark bas är fullständigt protolyserad i vatten, en svag bas är bara delvis protolyserad i vatten.
Arrhenius
En bas är ett ämne som producerar hydroxidjoner i vatten. En stark bas producerar hydroxidjoner av alla bas-molekyler, en svag bas producerar hydroxidjoner av bara en del av bas-molekylerna.
Lewis
Som (Lewis)-bas räknas varje elektronpargivare, det vill säga atom eller atomgrupp som har en helt fylld yttersta orbital vars elektroner kan överföras till en ofylld orbital i en annan atom eller atomgrupp (Lewis-syran). En stark bas är en vars benägenhet att avge elektronpar är stark. Begreppet Lewis-bas används både om den enskilda atomen eller atomgruppen och om ämnet som innehåller dem. Lewis' definition inbegriper fler ämnen än de andra definitionerna. En Lewis-bas kallas också nukleofil.
