Från Rilpedia

Barbro Lundberg-Nilsson, textilkonstnär, född 1899 i Malmö, död 1983.

• Utbildad vid Brunssons vävskola i Stockholm, samt vid Konstfack
• Huvudlärare i textil vid Konstfackskolan 1947-57
• Konstnärlig ledare för Märta Måås-Fjetterströms vävverkstad 1942-70

På 1920- och 30-talet gjorde hon stora gobelänger efter kartonger av många olika konstnärer såsom Sven Erixson, Endre Nemes, Bertil Damm, Olle Nyman m fl. Redan under sin tid som elev vid Konstfack ritade hon sina första skisser för mattor. Som konstnärlig ledare för Märta Måås-Fjetterströms vävateljé i Båstad skapades från 1942 och en bit in på 1970-talet mängder av mattkompositioner, ofta i flera olika färgställningar. Med sin stora kunskap om gobelängvävning tog hon 1943 fram mattan "Snäckorna" och tillförde så en ny vävteknik i Märta Måås-Fjetterströms vävateljé. "Snäckorna" finns i ett exemplar på Nationalmuseum i Stockholm och är en av Barbro Nilssons mest vävda mattor.

Gobelängmattan "Tånga" skapades till H55-utställningen och tillkom därefter i närmare tjugo olika färgställningar. Hon skapade även monumentala väggvävnader och en stor mängd kyrkotextil. Några exempel är Gustaf Adolfkyrkan i Helsingborg och Markuskyrkan i Stockholm som är utsmyckade av Barbro Nilsson gobelänger.

Naturen och då framförallt havet och äldre folkkonst var hennes inspirationskälla, kombinerat med stora kunskaper om de olika vävteknikernas möjligheter. Hon var dotter till målarinnan och trädgårdsarkitekten Emma Lundberg, gift med skulptören Robert Nilsson och mor till fotografen Pål-Nils Nilsson.

Litteratur

• V.S Möller, En bok om Barbro Nilsson (1977)