Axel Erik Roos (militär)
Från Rilpedia
Axel Erik Roos, född 1684 i Arnäs, Västergötland, död 1765 på Lövås, Gestad, Dalsland, generallöjtnant och tidigare livdrabant hos Karl XII.
Axel Erik Roos föddes 1684 på Årnäs gård i Västergötland och dog den 14 december 1765 på Lövås på Dal (Dalsland). Ett monument är rest över honom och den gamla kyrkplatsen (dubbelmonument) där Gestad församling gamla kyrka och begravningsplats låg före 1700. Roos var friherre, generallöjtnant och landshövding.
Roos började som 16-årig page vid hovet hos Karl XII år 1700 och åtföljde sedan kungen under de närmaste tio krigsåren och deltog i ett flertal krigshändelser. Han sårades vid Klissov och Frauenstadt, utnämndes till fänrik vid Södermanlands regemente och löjtnant 1707 vid Närke-Värmlands regemente. Han utnämndes till drabant vid drabantkåren 1708 och åtföljde kungen till Bender. Där utmärkte han sig med lysande tapperhet i kalabaliken och räddade kungens liv tre gånger samma dag, bland annat genom att skydda kungen med sin egen kropp. Han utnämndes till generaladjutant 1713 och samma dag till överste i skånska kavalleriet. Under de följande åren användes Roos av kungen i flera krävande och hemliga uppdrag. Under en sådan resa togs han till fånga av danskarna (1716), men lyckades rymma till Skåne och deltog i belägringen 1718 av fästningen vid Fredrikshald (Norge), där kungen dog. Roos sårades 16 gånger under de karolinska fälttågen. Det är känt att kungen hyste stort förtroende för honom och kallade honom ”Roosen” samt att denne nästan alltid fanns i kungens omedelbara närhet under fälttågen. 1725 befordrades han till generalmajor av kavalleriet och överste för Nylands brigad och Tavestehus dragoner. 1728 erhöll han befäl över Bohus dragoner. Efter sin tid som militärbefälhavare utnämndes han 1740 till landshövding i Älvsborgs län. Han erhöll avsked med generallöjtnants grad och landshövdingslön som pension. Han bodde på gården Lövås och dog 81 år gammal. Vid hans begravning 1766 samlades en mycket stor skara av de förnämsta adelsmännen i landet.
Roos har ingående berättat om kalabaliken i Bender i en skrift som han själv överlämnade till drottning Ulrika Eleonora. Berättelsen trycktes 1757 och har därefter tryckts om flera gånger. Berättelsen anses ha stort värde och förvaras i riksarkivet.
Det anses att ”Axel” i Tegnérs dikt med samma namn är Axel Erik Roos. Denne var en sann karolinsk krigare och en sann hjälte från många slag och kalabaliken i Bender. Den friherrliga ätten Roos dog ut genom hans dödsfall. Roos värja och sporrar förvarades under närmare två hundra år i Gestad kyrka tills de stals på 1980-talet vid ett inbrott. De har inte återfunnits.
Axel Erik Roos var son till generalen Carl Gustaf Roos, som är känd bland annat för att han förde befäl över en infanterikolonn i slaget vid Poltava. Två av hans söner stupade som officerare under kampanjer i Polen och Tyskland. Det sägs att Axel Erik Roos var kort till växten och att han behöll ett ungdomligt utseende långt upp i åren. Det finns flera porträttmålningar av honom, bl.a. ett på Karlbergs slott, Stockholm.
Roos levnadsöde tecknades i det långa åminnelsetal som hölls under begravningsakten 1766. Talet gavs sedan ut i tryckt form och erhöll titeln: "Åminnelsetal öfver generallöjtnanten, landshöfdingen m. m. friherre Axel Erik Roos". Talet var skrivet av riksdagsmannen Lennart Magnus Uggla från Värmland.
