Arboga artiklar
Från Rilpedia
Arboga artiklar, en stadga av 14 april 1561, i vilken gränserna bestämdes mellan den kungliga och den furstliga makten i de av Gustav Vasa inrättade hertigdömena. Det sätt varpå Gustav Vasa i sitt testamente ordade om hertigarnas ställning var mycket tvetydigt, men gav tillräcklig anledning åt furstarna att göra anspråk på en myndighet, jämgod med kungens, varigenom faror av vådlig art kunde uppstå för samma kungamakt som Gustav Vasa med så kraftig hand upprättat. För att undanröja dessa faror sammankallade Erik XIV en riksdag till Arboga 1561 och förmådde där, stödjande sig på rådet och ständerna, sina bröder Johan och Magnus (Karl var ännu ett barn) att underskriva nämnda artiklar, vilkas innehåll var sådant att hertigarna inte mer kunde göra anspråk på en ställning som självständiga furstar, utan blev kungens verkliga undersåtar. Invånarna i furstendömena skulle svärja kungen trohetsed. Det krigsfolk, varmed hertigarna borde stå kungen bi, skulle årligen mönstras av kungens mönsterherrar och i krigstid lyda under hans fältherrar. Utan kungens samtycke fick hertigarna inte ingå underhandlingar eller förbund med främmande makter, inte heller sammankalla menige man i sina furstendömen eller pålägga skatter. Högsta domsrätten i hertigdömena skulle liksom i kungariket tillhöra kungen; han ensam ägde att i dem ge frälse och andra privilegier. Kungliga påbud, som gällde riket i allmänhet, skulle också gälla hertigdömena; biskop och lagman skulle utnämnas av kungen.
För hertigarna återstod knappt annan rätt än att uppbära de årliga inkomsterna, utom kronotionden, åtnjuta kungens andel i böter, döma i mål, i vilka till dem vädjades från häradshövdingen, och tillsätta underordnade tjänstemän. Dessa inskränkningar i deras makt föranleddes närmast av det misstroende, som Erik XIV hyste till sin äldste bror, Johan, och mötte också hos denne det främsta motståndet. Då Erik XIV avsattes, anfördes dessa "hårda och olideliga" artiklar såsom ett av skälen till avsättningen, och det kunde naturligtvis inte då komma i fråga att fordra deras godkännande av hertig Karl.
Se även
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
