Arbetskraftsundersökningarna
Från Rilpedia
Arbetskraftsundersökningarna, AKU, är en enkätstudie som genomförs varje månad sedan 1959 av Statistiska centralbyrån för att ta fram statistik över den svenska arbetsmarknaden.
Idag (2005) rings 17 000 slumpvis utvalda personer mellan 16 och 64 år upp varje månad för telefonintervjuer och svarar på frågor om sin ställning på arbetsmarknaden under en referensvecka. De intervjuade klassificeras i någon av de tre kategorierna sysselsatt, arbetslös eller "ej i arbetskraften". Urvalet av personer är gjort för att vara statistiskt representativt för befolkningen mellan 15 till och med 74 år. Redovisningen, vilken publiceras kvartalsvis, avser dock endast åldersgruppen 16 till och med 64 år.
Begrepp i AKU
Befolkningen mellan 16 och 64 år delas in i två huvudgrupper:
I arbetskraften – vilken omfattar alla som är sysselsatta (dvs arbetat minst en timme under referensveckan, eller varit tillfälligt frånvarande från arbetet på grund av sjukdom, arbetsmarknadskonflikt, semester m.m) eller arbetslösa (dvs människor som vill och kan arbeta och även sökt arbete under referensveckan eller väntar på att börja ett arbete inom en fyraveckorsperiod).
Ej i arbetskraften – Personer som varken kan eller vill arbeta. Gruppen omfattar bland annat personer som inte är sysselsatta och är studerande, pensionärer, hemarbetande eller värnpliktiga. Till gruppen räknas även personer i vissa arbetsmarknadspolitiska program, till exempel hemarbetande. I Sverige räknas även latent arbetssökande till gruppen ”ej i arbetskraften”, dvs personer som kan och vill arbeta, men inte sökt arbete och personer som studerar och söker arbete.
Den relativa arbetslösheten beräknas som antalet arbetslösa dividerat med antalet människor som ingår i arbetskraften, dvs personer som är studerande eller på annat sätt inte står till arbetsmarknadens förfogande räknas inte med i nämnaren.
Internationella jämförelser
I EU redovisas arbetsmarknadsstatistik av Eurostat, som baserar sin definition av arbetslöshet på en rekommendation av ILO. Eurostats definitionen av arbetslöshet skiljer sig från den svenska genom att latent arbetssökande räknas som arbetslösa. I EU-sammanhang redovisas svensk arbetslöshet enligt Eurostats definition. För år 2004 innebar detta att Sverige i nationell statistik hade 5,5 procents arbetslöshet, medan den i EU:s redovisning uppgick till 6,3 procent. Av EU:s 25 länder hade tio lägre arbetslöshet än Sverige. Högst arbetslöshet redovisade Polen (18,8 procent) och lägst andel arbetslösa hade Luxembourg (4,2 %).
