Arbetskraftsinvandring
Från Rilpedia
Arbetskraftsinvandring, ord för att beteckna den process varigenom människor migrerar mellan två länder på grund av att immigrationslandet har ett efterfrågeöverskott på arbetsmarknaden och aktivt efterfrågar arbetskraft från andra länder. Arbetskraftsinvandring förekom efter Andra Världskriget till bl a Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland. Även icke förvärvsarbetande familjemedlemmar, hustrur och barn, flyttade med sina män till de nya länderna, bosatte sig och i många fall blev medborgare där. Sedan början av 1970-talet har invandringen till Sverige dominerats av asylsökande sedan den dåvarande socialdemokratiska regeringen kraftigt begränsat möjligheterna till arbetskraftsinvandring.
Den 15 december 2008 infördes nya regler för arbetskraftsinvandring i Sverige efter en överenskommelse mellan de fyra borgerliga partierna och Miljöpartiet de gröna efter att en proposition överlämnats till riksdagen av migrationsminister Tobias Billström. Det nya systemet är mer öppet än det tidigare och baseras på arbetsmarknadens behov av arbetskraft. En arbetsgivare som har en position att fylla kan anställa en person från ett land utanför EU/EES och Schweiz, förutsatt att lön, socialförsäkringsvillkor och andra anställningsvillkor motsvarar dem som gäller för den i Sverige redan bosatta arbetskraften och lägst motsvarar kollektivavtal eller branschpraxis. Sverige har därmed ett mer öppet system än vad exempelvis Kanada eller USA har, eftersom de länderna baserar sina system på politiskt fastställda poängsystem (Kanada) eller kvoter (USA). Ett uppehålls- och arbetstillstånd kan beviljas för längst två år med möjlighet till förlängning på ytterligare två år förutsatt att anställningen finns kvar. Efter fyra år kan arbetskraftsmigranten ansöka om permanent uppehållstillstånd.
Regeringens information om de nya reglernaArbetskraftsinvandring
