Arådalen
Från Rilpedia
Arådalen är en dalgång omedelbart väster om fjället Hundshögen (1371 m) i södra Oviksfjällen, Ovikens församling, Bergs kommun, Jämtlands län. Dalgången har sitt namn efter vattendraget Arån som från dalgången rinner söder ut.
Innehåll |
Turism
I Arådalen ligger Svenska turistföreningens (STF) äldsta turiststation (Arådalens turiststation). Den första turisstugan uppfördes redan den 1895. År 1909 byggdes sedan den nuvarande turiststationen. Turiststationen är numera öppen endast sommartid. Turiststationen ägs av Svenska kyrkan, men drivs av STF. Invid fjälllstationen finns ett kapell, byggt på 1970-talet, samt några kåtor. Kapellet tillhör Svenska kyrkan som även äger stora områden i Arådalen. Turiststationen och kapellet ligger vid den uppdämda Angelikasjön. Sjöns namn tyder på att det finns rikligt med Kvanne (Angelica archangelica) i området.
I Arådalen finns omfattande fritidsbebyggelse, men inte något liftsystem. I Arådalen västra del ligger samebyn (lapplägret) Glen med 4 - 5 familjer. I norra delen av dalgången finns en renskiljningsplats. Vägen till Arådalen anlades åren 1964 - 1965. Dessförinnan saknades helt vägförbindelse. Det är inte ovanligt få se renar med kalvar i området. Glens sameläger tillhör Tossåsens sameby.
Glensjön når man med en lätt vandring på 4 km i unik natur och väglöst land. Stigen till Glensjön kantas även av gamla kåtaplatser som samerna för länge sedan bodde i innan de byggde sina hus i Glen. Man kan även upptäcka gamla fångstgropar i området. Vid Glensjön reser sig det vackra fjället Baltere på den västra sidan av sjön. Området ligger i förbudszonen för skoterkörning.
Glensjön är känd för sitt fina öringsbestånd med ett rekord på över 9 kg. Storlekar runt 3 - 5 kg hör inte till ovanligheterna. Sjön är ca. 4 km lång med några djuphål på 40 - 50 m. Vinterfiskeperioden från isläggningen fram till islossningen är den viktigaste fiskeperioden.
Geografi
Nordost om Arådalen ligger fjällhöjden Hästryggen, vars fem toppar är Hundshögens utlöpare mot väster. Mellan topparna finns sadelskåror av samma typ som Dromsskåran. De har skurits ut av det smältvatten som rann från söder mot norr alteftersom inlandsisen minskade. På hästryggens syvästsluttning finns ett stort antal skvalrännor som bildats av det smältvatten som följde iskanten. Vattnet rann också ovanpå isen och under isen, men även utåt från iskanten. Det är därför som skvalrännorna har mycket oregelbundna former. Där de är som mest krokiga kallas de för skvalserpentiner. En speciell form av skvalrännor är de torrdalar som finns nere i fjällbjörkskogen vid fjällstationen. Välutbildade och långa slukåsar finns längs leden mot Gräftåvallen, strax ovan fjälllstationen och på Lillfjället ovanför fäboden Östra Arådalen.
Berggrundens både stora och små former har genom isens arbete avrundats och beroende på isens rörelseriktning har bergsknallarna fått läsidor och stötsidor. Isen gröpte ur sprickor i berggrunden och formade runda u-dalar såsom den mäktiga dalgången vid Dörrsjöarna. Isräfflorna visar isens rörelseriktning genom att infrusna stenar och block gjort kraftiga rispor och spår i berget.
Dörrsjöarna ligger i en djupt nedskuren u-dal mellan Hundshögen och Storfjället. U-dalen har formats av flera inlandsisar. Efer den senaste istiden har frosten sprängt loss mängder av block från fjällsidorna. Blocken har samlats längre ned och på så vis jämnat ut dalgångens ursprungliga, extrema U-form. I den storslagna dalformationen finns en enorm mängd avlagringar från avsmältningen av den istunga som sakta smälte av mot sydost. Enligt geologer torde det inte finnas någon motsvarighet till den mycket omfattande nedspolningen av grus inom något annat isavsmältningsområde. I första hand är det två mycket fina formationer som bör uppmärksammas vid Dörrsjöarna. Det är sanduren och åsnätet. Sandur är den isländska beteckningen för deltan som byggs upp på land framför en glaciär.
Arån rinner genom området och har genom tiderna bildat en dal som rymmer en ymnig fjällflora. I området finns många växtlokaler - allt från kalfjäll till rika kärr.
Historia
Svenska turistföreningen gav i början av 1900-talet ut ett antal "resplaner" till ledning för den tidens turister. I resplan "N:o 16" beskrevs en 11 dagar lång resa i juli - augusti sträckan Stockholm - Enafors - Sylarna - Helagsfjället - Ljungdalen - Storsjö - Tossåsen - Arådalen - Oviksfjällen - Bydalen - Västerfjället - Mörsil - Stockholm. Resplanen gavs ut som en tryckt skrift år 1912 med rubriken "Fjälltur". Det var alltså ett förslag till en fjälltur som utgick från Stockholm. Turisten skulle attså planera för en tågresa och fotvandring. Det var långt före det fanns vägar in i fjällvärlden.
Söder om Arådalen (norr om Prästbodarna) finns ett naturreservat avsatt på Svenska kyrkans mark. I länsstyrelsens beskrivning av naturreservatet ("Natura 2000") från augusti 2005 finns följande att läsa:
Arådalen är beläget sydväst om Oviksfjällen. Området utgörs av en mosaik av skog och myr. Myrarna utgörs till största delarna av topogena och soligena kärr. Här finns också sträng-flarkkärr och nordlig mosse. Fuktighetsgraden i kärren varierar. Fastmattorna har både vide- och starrdominerade partier. Mjukmattorna, som täcker stora ytor, har även de olika starrar som dominanter i fältskiktet. Kärren är av intermediär-rik typ med brunmossor som bildar bottenskikt. Sträng-flarkkärrets strängar verkar vara i övergångsstadium från kärr- till mossesträng. De skogklädda delarna domineras av granskog av varierande slutenhet på fastmarkstråk med myrpartier emellan. Lövinslaget är allmänt och ganska rikligt och dominerar helt inom vissa högre liggande områden. Tall förekommer här och var, vanligtvis som solitärer på myrar och i myrkanter. Bitvis påträffas förhållandevis rikligt med lågor och torrakor, samt en hel del gamla toppbrutna och topptorkade granar.
Stora delar av området har haft stor betydelse som utmarksområde för bönderna i Oviken och Myssjö m.fl. socknar. Inom själva "Natura 2000"-området finns fäbodområdet Öster Arådalen. Det är en fäbodvall med milsvid utsikt över Oviksfjällen. Fäboden har flera fäbodlotter, varav en fortfarande brukas traditionellt. Under ett par år på senare tid har dock inga betesdjur tagits till vallen på grund av problem att finna djurskötare/butös. Planer finns att göra en ny väg för att förenkla för djurskötare/butös. Markerna växer igen med framförallt enbuskar. Flera av byggnaderna är renoverade med hjälp av länsmuséet och i mycket fint skick. Det finns inga stängsel runt marken.
I Svenska Turistföreningens årsskrift 1921 beskrivs fjällstationen i Arådalen på följande sätt:
Nedanför Hundshögen, det ansenligaste av Oviksfjällen, har Turistföreningen en liten station, Arådalens turiststation, avsedd som viloplats för vandrare, som från Oviken önskar komma in i Jämtlandsfjällen. Kost och logi fås här under sommaren för en ringa penning. Stationens mångåriga och duktiga föreståndarinna, fröken Ella Jönsson, är alltid rustad att mätta hungriga turister, däremot har det en och annan gång berett henne svårigheter att härbärgera större vandringsgrupper, då den s. k. sovstugan endast har liggplatser för 12 personer. Från och med instundande sommar äro dessa svårigheter undanröjda, enär stationen fått en god granne, hos vilken turister vid behov kunna få logi. Några stenkast från turiststationen har nämligen skriftställaren Anders Backman i Kövra uppfört åt sig en trevlig stuga av gammal Jämtlandstyp, som han vid behov delvis ställt till Turistföreningens förfogande för stationens gäster. Herr Backman är Föreningens mångbetrodde tillsyningsman för turiststationen och har under flera års oegennyttigt arbete gjort sig känd som en kärleksfull vårdare av Föreningens anläggningar i dessa fjälltrakter. Genom sin nya stuga, som här avbildas, har han ökat Föreningens tacksamhetsskuld till sig. Den prydliga och nyttiga stugan kommer säkerligen att bidraga till att ett år från år stigande antal glada och nöjda turister lockas till Arådalens turiststation.
STF:s förre generalsekreterare Halvar Sehlin skriver i jubileumsskriften “Västra Arådalen under 100 år” bland annat följande:
Fäbodarna var ett gammalt inslag i det jämtländska bondesamhället och i Oviksfjällen fanns det gott om dem. I början av sommaren drog man till fjälls med kreaturen och stannade sedan borta till hösten. Männen återvände sedan hem men återkom på hösten med klövjehästar för att hämta hem smör och ost.
Fäbodarna blev också övernattnings-ställen för den första generationen fjällturister, vilket till exempel tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger vittnat om i många artiklar i föreningens tidigaste årsskrifter. Carl Hasselberg, senare komminister i Myssjö, Ovikens församling, gjorde redan som skolpojke 1872 en längre fjälltur – från Östersund till Rörås – och övernattade bland annat på fäbodvallen i västra Arådalen. I en artikel i STFs årsskrift från 1889 fäster han uppmärksamheten på att fjällområdet är så föga känt och att det är ett av de mest storslagna som Jämtland kan bjuda på. I synnerhet utsikten från Hundshögen. Därifrån ser man såväl Medelpadsskogarna i öster, som Åreskutan och Helags-fjällen med mellanliggande sjöar och fjäll i väster.
Märta Häggkvist, född år 1912, talade vintern 2006 in en CD-skiva med minnen från ungdomsåren i Arådalen. Hon vistades under åtta somrar som butös i Arådalen från det hon var 13 år gammal. Hon berättar att det var två butöser som ansvarade för omkring 30 kor. Arbetet krävde goda matematiska kunskaper därför att bönderna, som ägde korna, ville få ost och smör exakt efter hur mycket deras egna kor mjökade under sommaren. En gång var det dramatisk då en kvinna blev svårt sjuk. Märta Häggkvist och flera andra var tvungna att bära henne från Östa Arådalen till Glensjön (omkring 10 km). Där hämtades den sjuka med ett sjöflygplan. Det var det första flygplan som hon någonsin sett.
Se även
Referenser
Litteratur
- Göran Andersson, Östra Arådalen (1990)
- Arne Odéen, Fäboden - ett levande museum i fjällvärlden (1976)
- Halvar Sehlin, Arådalen 1895-1995 (1996)
- Jämtlands läns museum: Östra Arådalen - fäbodliv i Oviksfjällen.
- Länsstyrelsen i Jämtlands län: Oviksfjällen - geologiska sevärdheter.
