Abaddon
Från Rilpedia
Abaddon (hebr: אבדון), i Gamla Testamentet "undergång, avgrund", därför ofta synonymt med scheól, "dödsriket". Likaså i den rabbinska litteraturen: helvetets nedersta rum. Abaddon var en ängel som drogs med av Satan i revolten mot Gud enligt senare författare. I helvetet beskyllde han djävulen för högmod och blasfemi och tog avstånd från djävulens plan att döda Kristus.[1]
I Nya Testamentet namn på "avgrundens" ängel (Uppb. 9: 11, där även omskrivet med grekiskans Apollyon, fördärvaren. Likaså i Talmud.
Upp 9:11 "Över sig har de en kung, hans namn på habreiska är Abbadon och på grekiska är det Apollyon."
I Klopstocks Messias är Abbadona namnet på en fallen ängel som ångrar sit avfall från Gud. Samma figur Abbadon förekommer i Bengt Lidners Messias i Getsemane (1791).
Källor
- ↑ Stora mytologiska uppslagsboken (ISBN 9137113461)
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Abaddon, 1904–1926 (Not).