Apollo 13
Från Rilpedia
- Den här artikeln handlar om månlandaren. För filmen, se Apollo 13 (film).
| Logotyp för uppdraget | ||
|---|---|---|
|
||
| Om uppdraget | ||
| Namn: | Apollo 13 | |
| Anropssignal: | Apollo 13 | |
| Besättning: | 3 | |
| Uppskjutning: | 11 april, 1970 19:13:00 UTC Kennedy Space Center LC 39A |
|
| Landning: | 17 april, 1970 18:07:41 UTC |
|
| Tid i omlopp runt månen: |
21 min | |
| Antal varv runt månen: |
en båge | |
| Bild på besättningen | ||
 Jim Lovell, John L. Swigert och Fred W. Haise |
||
Apollo 13 var den tredje raketuppskjutningen med syfte att landa på månen i Apolloprogrammet. Efter 55 timmar och 55 minuter in i uppdraget exploderade syretank nummer 2 i servicemodulen. Månfärden avbröts och det primära målet blev i stället att få besättningen levande tillbaka till jorden, något man också lyckades med.
Innehåll |
Starten
Några dagar innan start fick ordinarie besättningsmannen Ken Mattingly ersättas av Jack Swigert då Ken hade blivit utsatt för en mässlingssmittad person men inte själv hade antikroppar.
Cirka sju minuter efter start slutade en huvudmotor i första steget på Saturnraketen att fungera men detta ordnades med att låta de andra motorerna brinna längre. Efter detta infann sig bara mindre incidenter som normalt kunde uppträda de närmaste två dagarna. Markkontrollen i Houston rapporterade att rymdskeppet såg bra ut och att de nästan var så uttråkade att de grinade. Orden om att de skulle ha varit uttråkade yttrades aldrig mer.
Olyckan
Den 13 april, efter 55 timmar och 55 minuter in i uppdraget och nio minuter efter en direktsänd TV-sändning från Apollo 13, fick besättningen order om att starta värmen i syretankarna, en procedur som användes för att förhindrade det flytande syret från att klumpa sig. En kortslutning i ledningarna gav en gnista i tank nummer 2 som exploderade. På grund av explosionen började Apollo 13 läcka ut syre i rymden från syretank nummer 1 och bränslecellerna i servicemodulen som levererar elkraft skadades. Allt detta ledde till att man fick stänga ner så många system som möjligt för att ha energi kvar till datorer och styrsystem. Det blev därför väldigt kallt ombord och man fick använda månlandaren, som fortfarande var intakt, som en slags livbåt och vistades i den så mycket som möjligt tills man kom till återinträdet i jordatmosfären.
Olycksorsaken
Utredningen om olyckan visade på en orsak som var mest trolig. 1965 moderniserades kommandomodulen för Apolloprogrammet. Bland annat höjdes spänningen i syretanksvärmarna från 28 V till 65 V. Man glömde dock bort att bygga om termostaterna i tankarna. Inför starten med Apollo 13 provkördes värmarna konstant i 8 timmar och det resulterade i att termostatkontakterna brändes ihop och kabelisoleringen brändes bort, man vet dock inte säkert att så skedde. Strax innan start fylldes tankarna med syre och enligt utredningen var då tank 2 lika med en syrefylld bomb.
Återfärd
För att komma tillbaka till jorden när man rundat månen krävdes en start av raketmotorn för att få rätt bana in i jordens gravitation. Eftersom explosionen skedde i den modul som ordinarie raketmotor satt i, vågade man inte starta denna. Istället använde man en manuell metod där man startade månlandarens motor och styrde genom att optiskt fixera solen genom fönstret på månlandaren.
För en så pass allvarlig händelse fanns inga färdiga instruktioner, utan man fick improvisera. På NASA jobbade flygledaren Gene Kranz och många andra dag och natt med att hitta lösningar för att få hem astronauterna. En av de mest spektakulära lösningarna blev en adapter för att kunna få kommandomodulens fyrkantiga koldioxidfilter att passa i månlandarens runda filterhållare. Man använde sig av tejp och delar från utrustning som fanns ombord.
När det återstod drygt fyra timmar innan återinträdet i jordens atmosfär skulle äga rum så kopplade man bort den skadade servicemodul som fanns. Två timmar senare kopplades även månlandaren loss från kabindelen.
Något som också oroade många var om den så kallade värmeskölden, som skulle skydda farkosten vid återinträdet i jordens atmosfär, som fanns utanpå kabindelen hade klarat sig från skador vid explosionen. Om den vore skadad skulle skeppet smälta vid återinträdet i atmosfären och astronauterna skulle gå en säker död till mötes.
Den 17 april 1970 landade kommandomodulen i Stilla havet med alla tre besättningsmedlemmarna vid liv. De plockades upp ur havet av hangarfartyget USS Iwo Jima.
Besättning
- Befälhavare: James "Jim" Arthur Lovell Jr.
- Pilot för månlandaren: Fred W. Haise
- Pilot för kommandomodulen: John L. Swigert
Kuriosa
 |
Kuriosaavsnitt rekommenderas inte enligt Wikipedias riktlinjer. Artikeln kan förbättras genom att arbeta in relevant information och ta bort oväsentlig sådan. |
- Uppdraget Apollo 13 har kallats ett lyckat misslyckande.
- Besättningen på Apollo 13 är fortfarande de människor som befunnit sig längst ifrån jorden någonsin.
- Det var under detta uppdrag som Swigert rapporterade "Okay, Houston, we've had a problem here" och när markkontrollen frågade vad han sa, upprepade Lovell med de klassiska orden "Houston, we've had a problem".[1] Senare har detta felaktigt ändrats till "Houston, we have a problem".
- Jim Lovell spelade kaptenen på USS Iwo Jima i filmen Apollo 13 och i princip skakade han därför hand med sig själv.
Referenser
- Wikimedia Commons har media som rör Apollo 13
Källor
| Apollo 13 |  |
|||
| Föregående uppdrag: | Apollo 12 | Följande uppdrag: | Apollo 14 | |
| Apolloprogrammet | ||||
