Från Rilpedia

Anna Magnani, född 7 mars 1908 i Rom, Italien, död 26 september 1973 i Rom, Italien; italiensk skådespelare.

Magnani, som var utomäktenskapligt barn till en italiensk kvinna och egyptisk man, växte upp i fattigdom hos sin mormor i ett slumdistrikt i Rom. Hon fick sin skolutbildning vid en klosterskola och började sedan studera vid Dramatiska teaterns scenskola. För att finansiera sin utbildning sjöng hon oanständiga ballader på sjabbiga nattklubbar. Hon avancerade till varietéer och från 1926 medverkade hon i teateruppsättningar.

1926 gjorde hon filmdebut i stumfilmen Scampolo. Hon återvände inte till filmen förrän 1934; hon satsade istället på en karriär som scenaktris och sångerska. 1935 gifte hon sig med regissören Goffredo Alessandrini, som ansåg henne olämplig som filmskådespelerska, men likväl gav henne en biroll i filmen Cavalleria (1936). Deras äktenskap var olyckligt och upplöstes 1950. 1942 fick hon en utomäktenskaplig son med skådespelaren Massimo Serato. Sonen kom senare att drabbas av polio och Magnani ägnade all sin tid och kraft åt pojken.

Efter Roms befrielse under andra världskriget sjöng Magnani för de amerikanska soldaterna och blev oerhört populär. Hon fick sitt stora genombrott 1944 i Roberto Rossellinis Rom - öppen stad. Hon kom sedan att spela en rad kraftfulla kvinnoporträtt. Hon var inte en typisk stjärna – liten och satt, med stora mörka ringar under ögonen – men hon betraktades av sina kollegor inom filmen som en av de största skådespelerskorna någonsin.

Hon belönades med en Oscar 1955 för sin roll i Den tatuerade rosen.

Magnani avled 1973 efter en lång kamp mot cancer i bukspottskörteln. Stora människomassor samlades vid hennes begravning, och gav henne en enorm hyllning. Hon ligger begravd i familjemausoléet tillhörande hennes gode vän Roberto Rossellini.

Filmografi, i urval

• 1926 – Scampolo
• 1936 – Cavalleria
• 1944 – Rom - öppen stad
• 1946 – Banditen
• 1952 – Den gyllene karossen
• 1955 – Den tatuerade rosen
• 1962 – Mamma Roma