Från Rilpedia

Anders Selinder född 4 november 1806 i Stockholm, död 6 november 1874, Stockholm, svensk balettdansare, balettmästare, koreograf och teaterdirektör.

Han var premiärdansör vid Operan 1829-1846 och balettmästare vid Kungliga Baletten 1835-1845 och 1851-1856. Selinder lärde in de gamla folkdanserna, som just då upptäckts av kultureliten och höll på att försvinna efter ägoskiftet vid mitten av seklet, då rika och fattiga bönder skildes åt, tillsammans med visorna som hörde till, då handklaver, som inte kunde spela mollharmonier, trängde ut de gamla hemmagjorda instrumenten, och bevarade dem genom att komponera dem till baletter- de dansades bla av P.J.W. Pettersson som dalkarl i Ett nationaldivertissement 1843. Han koregraferade nationaloperan Värmlänningarne 1846.

När han avskedades från Operan turnerade han i landsorten med sina elever, den första svenska turnerande baletten- de dansade ofta folkdanser och undervisade alla som ville. Han drev Selinders barnteater 1858-1866 och var meddirektör för Ladugårdslandsteatern 1870-1871. Det anses att Selinder och Sophie Daguin (som var balettinstruktör), upprätthöll en hög nivå inom svensk balett under första hälften av 1800-talet, och att deras avskedande år 1856 inledde en nedgpngstid inom svensk balett som skulle vara resten av seklet.

Referenser

• http://runeberg.org/nfce/0030.html
• Klas Ralf, Prisma, "Operan 200 år. Jubelboken"