Från Rilpedia

Sten Anders Gunnar Eklund född 22 december 1957 är en svensk före detta boxare i tungvikt. Han arbetade som snickare innan han blev boxare och har sedan återvänt till det yrket. Hans smeknamn var först "Lillen", senare "Viking".

Eklund är den ende svensk, sedan Ingemar Johansson, som lyckats inom proffsboxningens tungvikt. Han var tvåfaldig Europamästare (1985 och 1987). 1985 slog han ut norrmannen Steffen Tangstad och 1987 KO-besegrade han spanjoren Alfredo Evangelista. Han förlorade titel 1985 då han blev brutalt utslagen av britten och blivande tungviktsvärldsmästaren Frank Bruno 1985 (i en match som faktiskt sändes direkt i Sveriges television!). 1987 förlorade han titeln mot italienaren Francesco Damiani.

Mot de bättre amerikanska boxarna hade Eklund inte mycket att hämta. Han besegrade i och för sig goda boxare som Jesse Ferguson och Phil Brown. Efter segern mot Phil Brown blev Eklund amerikansk mästare. Men mot före detta WBA-mästaren Tim Witherspoon blev det förlust 1989 i Atlantic City.

Eklund avslutade sin professionella boxningskarriär 1990 efter 19 vinster, fem förluster och en oavgjord match.

Eklund var en hackkyckling i svensk media och man glömmer lätt bort hans prestationer i ringen. Efter karriären började han spela countrymusik (i bluegrassgruppen JoyBoyz, tillsammans med bland andra H.P. Burman), vilket ledde till ytterligare glåpord från media. När den ansedda boxningstidskriften Boxing Illustrated i början av 1990-talet rankade världens tungviktsboxare hamnade Eklund emellertid på den nedre halvan av topp-20. "A solid 10 rond winning fighter" var tidskriftens hedrande omdöme om Eklund.

Eklund kom att figurera i pressen efter att ha golvats av George Scott. Anders skulle enligt Scott ha kallat honom för "junior" och dunkat i Georges bakhuvud, varpå en upercut fick Eklund att somna in [1]

Externa länkar

• Anders "Lillen" Eklund

[1] http://www.aftonbladet.se/sportbladet/boxning/article286511.ab