Från Rilpedia

Analytisk thomism är en filosofisk rörelse som söker förena thomismen och den moderna analytiska filosofin. Termen myntades under mitten av 1990-talet av den skotska filosofen John Haldane, som även är en av rörelsens ledande förespråkare.

Den moderna återupptäckten av Thomas av Aquino kan spåras till påve Leo XIII:s encyklika Aeterni Patris från 1879. Under första halvan av 1900-talet hörsammades påvens uppmaning av de franska akademikerna Etienne Gilson och Jacques Maritain, vilka båda kom att vinna många anhängare; Martain deltog till exempel i utformningen av FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Denna strömning kallas som regel nythomism.

Under mitten av 1900-talet kom thomismen i kontakt med den analytiska filosofin genom Elizabeth Anscombes, Peter Geachs, och Anthony Kennys arbeten; de båda förra var Ludwig Wittgensteins studenter. Anscombe och andra, som Alasdair MacIntyre, Philippa Foot, och John Finnis kan i stort sett tillskrivas skälet att dygdetiken återupprättats samt för det förnyade intresset för naturrätten. Båda dessa fält har utstakats av Thomas.

Litteratur

• John Haldane (ed.), "Analytical Thomism", Monist, vol. 80, no. 4, October 1997.
• John Haldane, "Thomism and the Future of Catholic Philosophy", New Blackfriars, Vol. 80, No. 938, 1999.
• Fergus Kerr, O.P., "Aquinas and Analytic Philosophy: Natural Allies?", Modern Theology, vol. 20, no. 1, 2004.
• Craig Paterson & Matthew S. Pugh (eds.) Analytical Thomism: Traditions in Dialogue. Ashgate, 2006.
• Roger Pouivet, Après Wittgensein, saint Thomas. PUF, 1997.
• John Finnis, Aquinas: Moral, Political, and Legal Theory. Oxford.
• Alfred Freddoso, Two Roles for Catholic Philosophers