Från Rilpedia

Denna artikel kan behöva städas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Förbättra gärna artikeln om du kan, och diskutera frågan på diskussionssidan.

Alkvetterns bruk i Alkvettern, Storfors kommun i Värmland fick sina privilegier på stångjärnstillverkning år 1666. Under 1600- och 1700-talet var bruket, såsom många andra, uppdelat i övre och nedre anläggningar längs ett strömmande vattendrag. Namnet på bruket var under denna tid Övre och Nedre Lanfors.

År 1846 fick bruket tillstånd att uppföra en brännstålsugn med en räckhammare. Driften nedlades dock helt 1860. Övre Lanfors stångjärnshammare å Alkvetterns ägor vid Kedjeån privilegerades av Bergsfogde Elias Linderoth 1660 24/10 och Nedre Lanfors 1687 2/12 . De stängdes 1862.¶ Alkvetterns säteri var nedgånget vid Elias Larsson Linderoths tillträde. Han skriver i sina anteckningar "Här var vid tillträdet varken tackjärn eller kol, utan måste allt på barbacka framforslas, så att hamrarna ingen dag stod, det nog många undrade på (Hamrarna var Lanfors öfre och nedre).¶ 1773 Nytt kolhus byggdes vid Lanfors, och dammen byggdes också om. 1774-75 Lanfors nedre hammare byggdes om av sten. 1846 Nya verkstäder med Lancashiresmedja. 1849-51 Produktionen var som högst dessa år, 520 ton/år.¶ Lanforsens järnstämplar; Reg nr 1163, Av ålder H-st för stång och järnmanufaktur. (LEG.) Reg nr 1164, 18 16/5 54 H-st för stål. (LEG.F) Reg nr 1165, 18 23/2 47 B-st för stångjärn. (L SH)¶ Mer om Lanfors bruk, finns i boken Karlskoga bergslag : historia och beskrivningar. - Stockholm, 1987 av Lindberg Gustaf. Sidorna 166 - 170.¶ Enl Arkivcentrum i Örebro län, angående Linnehöjden "Lanfors nedre": Hammare plats för enl. uppg. i bygden. I Hegardt återges ett värderingsinstrument från 1799 där nedre hammaren anges ligga 'allenast några famnar' från den övre kammaren (Raä nr. 76 Bjurtjärns sn.) samt ett protokoll från 1845 där nedre bruket anges till 'omkring tusende alnar' nedanför övre bruket. På den markerade platsen finns en byggnadsgrund 8x7 m. st. (Ö-V) bestående av intill 0.5 m. h. och 0.5-1 m. br. murar av 0.7-1.2 m. st. gråsten i nedre lagret och cement i övre lagret. Inre dj. 1.2 m. I grunden är en ca 2x1 m. st. plint av gråsten och cement i nivå med yttermuren. Öppning mot S från vilken utgår en stenskodd ränna 15 m. l. (190-390 gon) 2.5 m. br. och intill 1 m. dj. vilken i S delen ansluter till bäckfåra. Ca 15 m. 240 gon om ovanstående är rest efter byggnadsgrund helt raserad end. markerad av spridda gråstensblock. 40-50 m. N om ovanstående är en fördämningsvall 24 m. l. (Ö-V) 2.5 m. br. och intill 3 m. h. med rester av dammluckor av trä. Mellan grunderna och fördämnigsvallen finns diffusa rester efter ytterligare anläggningar helt raserade med påförda schaktmassor och överväxta med tät slyvegetation. Den bevarade byggnadsgrunden är troligen rest efter den kraftverksstation som enl. uppgift i byggden skall ha funnits i området. Enl. Hegardt anlades en hammare med två härdar 1687. 1774 byggdes ett nytt kolhus. 1784-85 byggdes hammaren om. Driften nedlades 1862.¶