Från Rilpedia

Se även fiktiva utomjordingar.

Alien
Originaltitel	Alien
Genre	science fiction skräckfilm
Produktionsland	Storbritannien
Premiär	1979
Regissör	Ridley Scott
Producent	Gordon Carroll David Giler Walter Hill
Manus	Dan O'Bannon Ronald Shusett
Skådespelare	Sigourney Weaver Tom Skerritt Veronica Cartwright Ian Holm Yaphet Kotto Harry Dean Stanton John Hurt
Originalmusik	Jerry Goldsmith
Produktionsbolag	20th Century Fox Brandywine Productions Ltd.
Speltid	117 minuter
Språk	Engelska
Uppföljare	Aliens - Återkomsten
IMDb

Alien - Den åttonde passageraren är en brittisk science fiction/skräckfilm från 1979, regisserad av Ridley Scott och med Sigourney Weaver i huvudrollen. Filmens titel refererar till antagonisten, en aggressiv utomjordisk varelse.

Alien uppskattades av både kritiker och publik, och följdes av litteratur, TV-spel, varor och tre officiella uppföljare. Filmen blev ett framgångsrikt startskott på skådespelerskan Sigourney Weavers karriär. Genom att hon spelade en stark hjältinna blev Alien också en icke sedvanlig (enligt Hollywoods standard) film inom actiongenren. Medan Alien-varelserna i sig blev en populär aspekt av filmen, är Weavers roll Ellen Ripley den tematiska tråden som löper genom serien. Tillsammans med filmer av David Cronenberg från 70-talet (i synnerhet Frossa, Rabid och The Brood - Missfostret) blev Alien ett centralt verk inom utvecklingen av undergenren biologisk skräck.^[1] Filmen marknadsfördes bland annat med en klyscha som blev allmänt känd: "In space no one can hear you scream - I rymden finns det ingen som kan höra dig skrika." Barbara Gips skrev klyschan och den grafiska konstnären Phil Gips designade affischen till filmen.

Filmens uppföljare är Aliens (1986), Alien³ (1992) och Alien återuppstår (1997). Under 2000-talet gjordes två crossovers med Rovdjuret-filmerna: Alien vs. Predator (2004) och dess uppföljare Aliens vs Predator: Requiem (2007). James Cameron, som regisserade Aliens, sa i en intervju 2006 att Alien vs. Predator fick honom att avskriva tankar på en femte Alien-film^[2].

Innehåll 1 Handling 2 Om filmen 3 Rollista 4 Taglines 5 Referenser 5.1 Fotnoter 6 Externa länkar

Handling

Året är 2122. Nostromo, ett interstellärt fraktfartyg med en besättning på sju personer, har påbörjat färden hem till jorden med en last av tjugo miljoner ton malm. I början av filmen mottar fartygets dator MU-TH-R 182, även kallat Mother (Mor) av besättningen, en signal från en måne som kretsar kring en närliggande planet.^[3] Datorn väcker besättningen ur sin kryosömn för att undersöka signalens ursprung. Med malm- och gruvenheterna i omloppsbana landar bogseringsdelen av Nostromo på månen och skadas av en hård landning.

Kommendör Dallas (Tom Skerritt), försteofficer Kane (John Hurt) och navigatören Lambert (Veronica Cartwright) lämnar farkosten för att undersöka signalen. De upptäcker snart ett förfallet fartyg med okänt ursprung. Gruppen går in i skeppet och finner pilotens uttorkade kvarlevor. Kane stiger ner till kammaren under piloten och upptäcker tusentals läderartade ägg. Ett av äggen öppnas och en ansiktskramare (eng. facehugger) hoppar ut och fäster sig på Kanes ansikte. Dallas och Lambert bär tillbaka den medvetslösa Kane till Nostromo. Ripley (Sigourney Weaver), befälhavare under Dallas och Kanes frånvaro, vägrar låta dem komma ombord på grund av karantänprotokoll. Vetenskapsofficeren Ash (Ian Holm) ignorerar Ripleys beslut och släpper in dem. På skeppets sjukstuga försöker Dallas och Ash ta bort varelsen från Kanes ansikte men upptäcker snart att de inte kan göra det utan att skada Kane. Ash försöker då att skära bort en av varelsens fingrar varpå varelsens frätande blod sprutar ut på golvet och bränner igenom flera våningar på skeppet. På grund av dess dödliga försvarsmekanism avhåller sig besättnigen från vidare försök att avlägsna varelsen. Slutligen lossnar varelsen från Kanes huvud av sig själv och besättningen finner varelsen död. Kane vaknar upp till synes oskadd.

Med ett reparerat skepp lämnar besättningen månen och tar en sista måltid innan de återgår till sin avbrutna kryosömn. Under måltiden drabbas Kane av smärta och kramper och en liten alien (eng. chest burster) brister fram från hans överkropp, vilket dödar Kane. Gestalten försvinner sedan in i de mörka vrårna på farkosten. Efter att släppt ut Kanes kropp under en kort begravningsceremoni delar besättningen upp sig i två grupper för att fånga rymdvarelsen. Ash sätter samman en spårningsapparat. Efter att ha tagit emot en signal tror Parker (Yaphet Kotto), Brett (Harry Dean Stanton), och Ripley att de lokaliserat varelsen men det visar sig bara vara Jones, besättningens katt. De förstår att de måste fånga katten för att inte få signal från den igen. Parker sänder tillbaka Brett för att fånga Jones. Under den sökningen möter Brett rymdvarelsen som nu är fullvuxen. Rymdvarelsen attackerar honom och drar in honom i en ventilationstrumma.

Besättningen förstår nu att rymdvarelsen använt ventilationstrummor för att röra sig genom skeppet. Dallas kliver då beväpnad med en eldkastare in i ventilationsnätverket med avsikt att skjuta ut varelsen från skeppet. Ripley får signal om att rymdvarelsen är på väg mot Dallas. Medan Dallas försöker fly blir han attackerad bakifrån och försvinner. Ripley frågar Mother om hjälp hur de skall förgöra rymdvarelsen och upptäcker då att "The Company"^[4] redan har upptäckt radiosändningen och avkodat den som en varning. Företaget vill fånga en alien för utvärdering som vapen, även till bekostnad av besättningen (All other priorities rescinded. Crew expendable.). Ash, Företagets ombud ombord, attackerar Ripley efter att hon hör om "Special Order 937", men Parker och Lambert anländer innan han kan döda henne. Parker slår loss Ashs huvud med en eldsläckare och upptäcker att Ash är en android.

De tre ännu levande besättningsmedlemmarna beslutar sig för att förstöra Nostromo och fly i en räddningsskytteln Narcissus. Medan Ripley förbereder Narcissus för utskjutning går Parker och Lambert tillsammans iväg för att samla kylvätska till skytteln. Ripley hör skrik från kollegorna via farkostens kommunikationssystem och springer dit för att undersöka. Hon anländer för sent och upptäcker att rymdvarelsen dödat både Parker och Lambert. Ripley aktiverar skeppets självförstörelsesekvens och skyndar sig till skytteln men upptäcker rymdvarelsen nära skyttelns ingång. Efter ett misslyckat försök att avbryta skeppets självförstörelsesekvens skyndar sig Ripley tillbaka med Jones till skytteln där rymdvarelsen inte längre syns. Ripley och Jones lämnar då Nostromo i skytteln varpå Nostromo exploderar. Medan Ripley förbereder sig för sin kryosömn upptäcker hon att rymdvarelsen gömt sig i skytteln. Ripley tar på sig en rymddräkt och inväntar varelsens attack. När varelsen står framför ytterdörren öppnar Ripley den för att vakuumet ska dra ut varelsen i rymden. Varelsen klamrar sig fast i dörröppningen, men med hjälp av en harpunpistol lyckas Ripley skjuta ut varelsen helt. Dörren stängs och klämmer fast harpunlinan, och varelsen börjar klättra tillbaka mot skeppet. När rymdvarelsen kliver in i en av skyttelns motorgondoler aktiverar Ripley motorn och skjuter ut den i rymden. Filmen slutar med att Ripley och katten återgår till kryosömn. (I en nick till Alien citerar regissören David Fincher Ripleys slutord i Alien vid slutet av hans film Alien³ (1992) som en inkommande transmission efter driftstoppet av kolonin Fiorina "Fury" 161, decennier efter händelserna i Alien.)

Om filmen

Filmen hade svensk premiär 2 november 1979 på biograferna Rigoletto, Ri-Tvåan och Rival i Stockholm.

Filmen fick tre uppföljare. Dessa fick betydligt högre budget än första filmen, tack vare dess stora framgång på biograferna. Karaktären Alien har dessutom förekommit i ytterligare två filmer, Alien vs. Predator och Aliens vs Predator: Requiem. Det finns dessutom en visuell referens till densamma i Rovdjuret 2.

Detta är den enda film i serien, inklusive de två Alien vs. Predator-filmerna där Tom Woodruff, Jr. och Alec Gillis inte var inblandade i designarbetet på alien-karaktären.

Monstret i Alien ritades och designades av den schweiziske konstnären H.R. Giger, som även designade planetens yta och det övergivna rymdskeppet med tillhörande pilot. Huvudet på alienmonstret med den utskjutande tungan byggdes av den italienske effektbyggaren Carlo Rambaldi.

Rollista

Tom Skerritt	— Dallas
Sigourney Weaver	— Ripley
Veronica Cartwright	— Lambert
Harry Dean Stanton	— Brett
John Hurt	— Kane
Ian Holm	— Vetenskapsofficeren Ash
Yaphet Kotto	— Parker
Bolaji Badejo	— Alien
Helen Horton	— Mother (röst)

Taglines

• In space no one can hear you scream.
• It's Alien, the 8th passenger.
• A word of warning...

Referenser

Fotnoter

1. ↑ Mark Jancovich, Horror, the Film Reader, Routledge 2002, p. 5; för en mer generell överblick inkluderande fler källor, jämför också med Daniel Pimley, "Representations Of The Body In Alien: How can science fiction be seen as an expression of contemporary attitudes and anxieties about human biology?", 2003
2. ↑ Paul Davidson (2006-02-08). ”AVP Killed Alien 5”. IGN Entertainment (som citerar Ain't It Cool News). http://movies.ign.com/articles/686/686746p1.html. Läst 2007-09-17. 
3. ↑ Senare i Alien-serien identifieras månen som LV-426 eller Acheron, lokaliserad i Zeta II Reticuli-systemet.
4. ↑ I filmen nämns inte företaget vid namn, men vissa föremål hade namnet "Weylan-Yutani" tryckt, och namnet visas även kort på ett par bildskärmar. James Cameron beslöt att ta fasta på det och döpte då om företaget till "Weyland-Yutani", vilket är det namn som sedermera använts genom serien.

Externa länkar

• Vujer Filmtidning - Alien
• Recension på russin.nu

Alien-tetralogin
Alien | Aliens - Återkomsten | Alien 3 | Alien återuppstår
Se även: AVP: Alien Vs. Predator | Aliens vs Predator: Requiem