Från Rilpedia

Alfred Lothar Wegener, född 1 november 1880 i Berlin, död omkring 15 november 1930 på Grönland, var en tysk meteorolog och geofysiker. Han var den yngste av fem barn till gymnasieläraren Richard Wegener.

Wegeners intresse för naturen väcktes när familjen hyrde en gammal glashytta först som semesterbostad och sedan som permanent bostad. Han gick genom gymnasiet som klassens etta och började 1900 att studera fysik, meteorologi och astronomi. Doktorsavhandlingen handlade om astronomi, men han kom snart att mera inrikta sig på meteorologi och fysik. Han hade då fått uppfattningen att det inte fanns så mycket mera att utforska inom astronomin.

Wegener och hans broder Kurt Wegener, som också var naturvetare, gjorde 1906 en ballonguppstigning för att göra luftundersökningar. De satte då ett tyskt rekord i uthållighet med 52 timmar. Samma år deltog Wegener i sin första av fyra expeditioner till Grönland och byggde sin första väderstation vid Danmarkshavn.

Under första världskriget blev Wegeners fronttjänst mycket kort på grund av skada och han placerades vid arméns väderlekstjänst. Efter krigets slut fick han anställning som meteorolog vid den tyska kustbevakningen i Hamburg. Strax före och strax efter kriget arbetade han med böckerna Atmosfärens termodynamik och Den geologiska forntidens klimat, och där framförde han också sina teorier om kontinenternas rörelse – kontinentaldriften. Wegeners idéer vann sakta acceptans men det var först under 1960-talet som de var allmänt accepterade i forskarvärlden.

I samband med den fjärde expeditionen till Grönland gjorde Wegener ett försök att undsätta en forskningsstation med livsmedel, och under färden omkom han och hittades först efter ett halvt år.

Litteratur

• Naomi Oreskes: The Rejection of Continental Drift, Oxford University Press 1999