Från Rilpedia

Albrekt VII av Österrike, född 13 november 1559 i Wien, död 15 juli 1621 i Bryssel, var regent över spanska Nederländerna och ärkehertig. Han var son av kejsar Maximilian II.

Albrekt uppfostrades hos Filip II av Spanien, ägnade sig åt det andliga ståndet och blev kardinal (1577) samt ärkebiskop av Toledo (1584). Åren 1594-96 var han vicekonung av Portugal och blev 1596 ståthållare över spanska Nederländerna. Han utträdde då ur det andliga ståndet och giftes 1599 med Filip II:s dotter Isabella, åt vilken lämnades Nederländerna i brudgåva, med villkor att de skulle återfalla till Spanien, om äktenskapet blev barnlöst. Med de från Spanien avfallna nordliga provinserna under Moritz av Nassau fortsatte Albrekt kriget till 1609, då ett 12-årigt stillestånd ingicks.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Albrekt, ärkehertig av Österrike, 1904–1926 ^(Not).