Vetenskaplig publicering
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. |
Vetenskaplig publicering är publicering av forskningresultat, vanligen i form av artiklar i vetenskapliga facktidskrifter eller som monografier. Vetenskaplig publicering föregås idag nästan alltid av en bedömning gjord av specialister inom samma vetenskapliga område som författaren och räknas som det kanske viktigaste sättet för akademisk meritering. Den bör inte förväxlas med populärvetenskap eller vetenskapsjournalistik, två genrer vars texter också kan ha forskare som författare.
Innehåll |
Historia
Bland de första vetenskapliga tidskrifterna var Philosophical Transactions of the Royal Society under 1600-talet. Vid den tidpunkten var det kontroversiellt att öppet publicera resultat av vetenskapliga undersökningar. Det var inte ovanligt att en ny upptäckt publicerades som ett anagram. Detta system prioriterade upptäckaren, men var omöjligt att förstå för någon som inte kände till hemligheten: både Isaac Newton och Gottfried Wilhelm von Leibniz använde sig av denna metod.
Royal Society var ståndaktig i sin uppfattning att naturvetenskapen endast kunde gå framåt genom en ett öppet utbyte av idéer som stöddes av experimentella data.
Publiceringsprocessen
Inom vetenskaplig publicering är en artikel (ibland kallad pek) ett vetenskapligt arbete som oftast publiceras i en vetenskaplig tidskrift. Den innehåller originalforskning med utförligt beskriven metodik eller innehåller en sammanfattande genomgång av tidigare forskning och kända resultat (review article). En sådan artikel anses endast vederhäftig om den genomgått en granskning (peer review) av en eller flera akademiker inom fältet, i syfte att undersöka om innehållet i artikeln är lämpligt för publicering i tidskriften.
Granskarna kan kräva att författaren ändrar artikeln på olika sätt för att uppfylla de krav som ställs för publicering i den aktuella tidskriften. Denna process tar ofta flera månader även om man från den akademiska pressens sida är medveten om att den utdragna antagnings- och redigeringsprocessen är ett problem. De vanligen anonyma bedömarna får i regel ingen ersättning men åtminstone yngre forskare kan uppleva det som ett erkännande att de tillfrågas om de vill delta i arbetet. Man eftersträvar allt oftare att peer review-processen skall vara double blind, dvs att granskarna och författarna inte skall kunna identifiera varandra. Anledningen till detta är att personliga hänsyn eller relationer forskare emellan inte skall kunna påverka bedömningen av manuskripten.
Som guide till en peer review finns ofta skriftliga instruktioner från tidskriften eller bokförlagets redaktion. Vanligen ombeds den externa bedömaren avge ett av tre sammanfattande rekommendationer:
- en rekommendation om att anta artikeln till publicering, eventuellt med mindre förslag till ändringar,
- en bedömning att artikeln är värd att publicera men först efter mer omfattande revideringar eller
- omdömet att artikeln inte är av den kvalité eller i sådant skick att man bör rekommendera en publicering.
Tidskrifter med gott renommé och hög rang (det senare vanligen baserat på hur ofta tidskriftens artiklar citeras av andra forskare) får som regel in långt fler artiklar än de kan publicera och kan därför ställa betydligt högre krav på bidragen, medan nystartade eller mer marginella tidskrifter kan nöja sig med en lägre, ehuru ändock rimligt hög, nivå.
Forskare övar ofta upp en känsla för vilka artiklar som kan tänkas accepteras av vilka tidskrifter. Man kan om artikeln inte accepteras ofta skicka den vidare utan större ändringar till en annan mindre berömd tidskrift.
Även om artikeln accepteras tar det ofta flera månader (ibland år) innan den blir publicerad. Att samtidigt sända sin artikel till flera tidskrifter för att öka möjligheten till publicering förekommer inte sällan, men att artikeln inte samtidigt är skickad för bedömning av en annan tidskrift är ofta ett uttryckligt krav för att en tidskrift överhuvudtaget ska ta emot manuskript för bedömning.
Med anledning av detta lägger ofta författaren ut sin artikeltext (preprint) för nedladdning från sin personliga webbplats, från institutionens dito eller från en preprintserver.
Vissa tidskrifter, framför allt nyare, publiceras endast digitalt och även de mer traditionstyngda återfinns idag i regel i PDF-format i tidsskriftsdatabaser, fritt tillgängliga på exempelvis universitetets- och forskningsbibliotek. För att inte därigenom eliminera prenumerantskaran har tidskrifterna ofta en tidsgräns som gör att nyare nummer inte finns tillgängliga i annat än pappersform.
Disciplinära skillnader
Vetenskaplig publicering skiljer sig markant mellan olika discipliner. Experimentella artiklar i till exempel medicin och fysik presenteras ofta som gemensamt skrivna av forskarlag. I andra vetenskaper som exempelvis sociologi och historia är det vanligare med artiklar skrivna av bara en, understundom två, författare. Inom icke-experimentella vetenskapsdiscipliner är det också betydligt vanligare med monografier, vetenskapliga verk i bokform.
Det blir numera allt vanligare att såväl enskilda forskare, institutioner och hela universitet kvalitetsbedöms utifrån kvantitativa beräkningar av deras publiceringsverksamhet. Metoderna för sådana beräkningar ingår i ämnesområdet bibliometri, vilka då måste ta hänsyn till skillnader i publiceringspraxis mellan olika discipliner.
Publicering av företagssponsrad forskning
Näringsidkande företag som bedriver forskning vill i regel inte se sina resultat öppet publicerade, något som strider både mot principen att öppen forskning gynnar den vetenskapliga utvecklingen och mot de enskilda skäl för publicering forskare ofta har. Publicering av företagsunderstödd forskning, som ibland drivs av tydliga företagsstrategier (exempelvis tobaksbolagens forskning om hälsorisker, eller avsaknad av detsamma), ifrågasätts också ibland just eftersom man antar ett outtalat metodfel. Ibland får företagsunderstödda forskare förbinda sig att vänta ett antal år med publicering – en kompromiss mellan företagen och forskarnas olika intressen.
Ogranskad vetenskaplig publicering
Mycket, om än inte det mesta, av vetenskaplig publicering sker under former av mindre rigorös granskning. Det kan handla om seriös forskning som ges ut i bokform på ett förlag som nöjer sig med ett expertutlåtande och därefter ägnar mer möda åt att göra en kommersiellt gångbar produkt. Det kan också handla om tidskrifter utgivna av universitet utan en peer review-process. Men det kan också handla om att enskilda forskare, forskarlag eller forskningscentra köper plats i tidsskrifter för att kunnna publicera sig. Sådan köpt publicering behöver inte betyda att artiklarna är av sämre värde, men det anses stå långt under de andra sätten att publicera sig och är inte lika meriterande. Artiklar som man vet eller misstänker är publicerade för egna pengar (medel kan ha satts av för publicering i forskningsbudgeten redan från ett projekts början) har inte genomgått en extern, oberoende bedömning och måste därför läsas med mer än vanligt kritiska ögon.
Se även
Externa länkar
http://www.searchguide.se/oa/?p=12 Historik om vetenskaplig publicering
