Från Rilpedia

Ett Singapore Airlines A380-841.
Airbus A380
Beskrivning
Typ	Passagerarflyg / Fraktflyg
Besättning	2 + 22 / 2 + 3
Första flygning	27 april 2005
I aktiv tjänst	25 oktober 2007 SIA
Versioner	A380-841 A380-842 A380-861 / A380-843F A380-863F
Tillverkare	Airbus S.A.S
Data
Längd	72,70 m
Spännvidd	79,80 m
Höjd	24,10 m
Vingyta	846 m²
Tomvikt	276,8 ton / 252,2 ton
Max startvikt	560 ton / 590 ton
Motor	4 × Rolls-Royce Trent 900 eller 4 × Engine Alliance GP7200
Dragkraft	4 × 311 kN / 363 kN
Prestanda
Max hastighet	953 km/h
Räckvidd med max bränsle	15 200 km / 10 400 km
Max flyghöjd	13 113 m
Dragkraft/viktförhållande	0,22/1
Lastförmåga
Lastförmåga	66,4 ton / 152,4 ton
Kapacitet	525 i 3 klasser eller 853 i enklassutförande / 12 kurirer

Airbus A380 är ett fyrmotorigt flygplan för långdistansflygning, tillverkat av det europeiska företaget EADS (Airbus S.A.S.). A380:s projektnamn blev Airbus A3XX men fick smeknamnet SuperJumbo. Flygplanet är det första jetdrivna passagerarplanet med två kompletta passagerardäck plus ett underliggande godsdäck som någonsin byggts.

A380 är en familj av flygplan där modellen A380-800 ingår som passagerarflygplan och A380-800F som fraktflygplan. I koncept, alternativt på projektstadiet finns ytterligare tre modeller, A380-700 vilken är en förkortad variant av A380-800, A380-800ER som har utökad flygdistans och A380-900 vilken har kapacitet att ta upp till 960 passagerare.
I sitt grundutförande kan Airbus A380 som standard ta antingen 853 passagerare i turistklass eller 525 passagerare fördelade på tre klasser.
Passagerarvarianten är världens största civila persontransportplan med 45 procent större kabinvolym och 30 procent större golvyta jämfört med sin närmaste konkurrent Boeing 747-400 (JumboJet).
Om tillverkningen av fraktvarianten A380-800F tas upp, kommer det att bli världens största serietillverkade fraktflygplan. Det ukrainatillverkade Antonov An-225 är visserligen betydligt större, men har bara byggts i ett enda exemplar. Tillverkningen av A380-800F är dock förlagd till en osäker framtid, eftersom bland annat förseningar lett till att samtliga köpare har avbeställt. I dagsläget finns över huvud taget inga order på fraktmodellen.

Innehåll 1 Historia 1.1 Koncept - Projekt - Utveckling 2 Tillverkning 3 Testflygningar 4 I trafik 5 Tekniska problem i trafik 6 Anpassningar av flygplatser 7 Beställningar och Leveranser 7.1 Beställningar årsbasis 7.2 Leveranser årsbasis 7.3 Ordermatris kundvis 7.4 Modellmatris 8 Källor 9 Externa länkar

Historia

Koncept - Projekt - Utveckling

Airbus har utvecklat och tillverkat kommersiella flygplan sedan 1974. Det enda de saknade i sitt sortiment var en VLA (Very Large Airliner), det vill säga ett mycket stort trafikflygplan. Konkurrenten Boeing hade sedan 1970 varit ensamma om att bygga sådana flygplan, nämligen planen i deras 747-familj. En annan konkurrent, McDonnell-Douglas, hade försökt sälja sin modell MD-12. Det projektet hade dock lagts ner innan tillverkningen ens påbörjats. År 1990 fattades beslutet inom Airbus-koncernen att undersöka möjligheterna för att bygga ett eget superflygplan under projektnamnet "Megaliner". I juni 1994 inledde de projekt A3XX för att detaljstudera de tekniska förutsättningarna för att utveckla ett sådant flygplan. Ett flertal lösningar utvärderades, bland annat den att sammanfoga två A340, som är världens längsta kommersiella flygplan, detta för att komma upp i tillräcklig kapacitet utan att för den skull behöva utveckla en helt ny flygplanstyp.

Tekniker konstaterade att det enda sätt på vilket detta skulle kunna lösas med tillgänglig teknik, var att göra en äkta ”dubbeldäckare” i tre plan, med två övre däck för passagerare och ett nedre för gods. Boeing hade under tiden sysslat med sitt projekt, kallat 747X, vilket var tänkt att konkurrera med Airbus’ modell A380. Boeing valde dock att lägga ner sina planer och istället modernisera sin 747-400 samt att förlänga den för att uppnå en kapacitet av 400-500 passagerare.

Den 19 december 2000 röstade Airbus styrelse för att projekt A3XXX skulle förverkligas och anslog för detta en budget på 8,8 miljarder euro. Detta tordes de göra, eftersom de redan hade fått order från 55 olika beställare på flygplanet. Tidigt 2001 fastslogs själva designen. Airbus utvecklade först mellanmodellen -800, men förberedde sig för att även kunna bygga dels en kortare modell (-700), dels en längre(-900) plus en modell för utökad flygdistans (-800ER). Samtliga modeller finns dessutom i två subversioner på grund av de är utrustade med olika motormodeller - A380-841 har Rolls-Royce Trent 900 och A380-861 har Engine Alliance GP7000. Även än tyngre varianter skulle kunna tillverkas på samma koncept.
Storleken och alla nya krav resulterade bland annat i att planet måste utrustas med en vinge som är större än normalt och med långt kraftigare landställ. Med ökad vikt skulle också ökad bränsleförbrukning komma att krävas, men detta blev kompenserat för genom att flygplanet optimerades aerodynamiskt.

Den 23 januari 2002 inleddes tillverkningen av vingboxen som är den mest komplexa delen på hela flygplanet, motorerna undantagna, eftersom denna måste göras i ett stycke. Den först hopmonterade, dock ej inredda versionen av vingboxen var "static test airframe" (statisk testram) MSN5000 som har varit under kontinuerligt test till och med mitten av 2007. Den andra versionen var "fatigue test airframe" (utmattnings testram) MSN5001. Denna transporterades till Dresden, där den monterades ihop och har sedan dess belastats kontinuerligt för att flygplanets hållbarhet skulle kunna verifieras. Den första A380 som visades upp vid en ceremoni i Toulouse den 8 februari 2005 hade serienummer 001 med registreringsnummer F-WWOW. Jungfrufärden ägde rum den 27 maj 2005 klockan 10:29 CET. Sedan den dagen är A380 världens största passagerarflygplan. Utvecklingskostnaderna hade dock vid den tiden vuxit till 11 miljarder euro.

Tillverkning

Under 2006 uppdagades stora felberäkningar i kabelsystemet. Åtskilliga av kablarna visade sig inte vara av rätt längd då arbetet pågick med att montera ihop de olika flygplansdelarna. En av orsakerna var inkompatibla versioner av programvaran för den så kallade 3D-mockup:en (skalenlig modell) som användes i Tyskland och i Frankrike. Resultatet blev att hela produktionen fick avbrytas vilket orsakade bortåt två års försening. Sedan dess är alla felaktiga kablar utbytta för hand i de färdigmonterade flygplanen (troligtvis sexton stycken). Det visade sig nödvändigt att göra samma sak med de delar som ännu inte monterats ihop men som hade levererats till slutmonteringen i Toulouse. Från och med serienummer 026 (redan hopmonterad i september 2007) kommer alla delar från respektive fabrik att levereras med exakt anpassade kablar förmonterade.

Den 4 september 2007 har tio exemplar flugit och ytterligare sju slutmonterats (inklusive MSN 026). Den 2 augusti 2008 har arton exemplar flugit och sex stycken levererats till flygbolag (Singapore Airlines och Emirates Airlines). I mars 2009 har tjugosex exemplar flugit och tretton stycken levererats til flygbolagen, Emirates Airlines, Singapore Airlines och Qantas.

Testflygningar

Airbus använde fem flygplan i sitt flygtestprogram varav endast F-WWOW kom att bli kvar i deras egen ägo. Efter slutförda tester kom alla fem testplanen att konverteras till vanliga A380-841:or, även F-WWEA som har GP7200-motorer. Fram till september 2007 har 80 piloter flugit mer än 2900 timmar på fler än 1900 flygtestuppdrag. Under programmets gång har planen besökt 24 länder. Detta gör testen till det i särklass mest ambitiösa testprogrammet för ett passagerarflygplan någonsin. Den 12 december 2006 erhöll Airbus luftvärdighetscertifikat för modell A380-841 och A380-842 av EASA och av FAA vid en gemensam ceremoni i ett av deras huvudkontor i Frankrike. Den 14 december 2007 erhöll Airbus luftvärdighetscertifikat för A380-861 av både EASA och FAA.

I trafik

Singapore Airlines är det första flygbolag som fått A380 leveranser. I dagsläget (mars 2009) har Singapore Airlines fått 6 flygplan levererade av dess 19 beställda. Efter det ursprungliga förseningarna har Airbus fått upp farten och leveranserna sker nu något snabbare än planerat. Singapore Airlines har valt att dela upp sina flygplan i 3 klasser med 12 sviter, 60 businessklass och 399 ekonomiklass, vilket totalt ger 471 passagerare. Trots att 471 passagerare är långt mycket mindre än maximala 853, så är det lika trångt i ekonomiklass som i andra långdistansplan, det vill säga 32 tum (81 cm) stolsavstånd, vilket är en aning mer än i kortdistansplan.

Första A380 till Singapore Airlines levererades i oktober 2007 (9V-SKA) och det sattes i daglig trafik den 25 oktober 2007 mellan Singapore - Sydney. Andra A380 till Singapore Airlines levererades i januari 2008 (9V-SKB) användes som reservplan till det första levererade. Tredje A380 till Singapore Airlines levererades i mars 2008 (9V-SKC) och det sattes i daglig trafik den 18 mars 2008 mellan Singapore - London. Reportage från första flygningen från Singapore till London finns på flygnyheter.se

Andra flygbolaget som flög A380 är Emirates Airlines som satte in planet på rutten Dubai - New York under juli 2008. Emirates har beställt 58 stycken varav 4 levererade (till mars 2009).

Tredje flygbolaget som flög A380 är Qantas som började med rutten Los Angeles och Sydney.

Ett problem med många passagerare är större risk för avbrutna flygningar pga sjukdom, hittills har 3 sådana fall inträffat [1].

Totalt t.o.m december 2008 har 890 000 passagerare flugit med A380, totalt 21 000 timmar och gemensamt har de tre bolagen flugit 2200 flygningar. I februari 2009 så flög den miljonte Singapore Airlines passageraren med A380.

Tekniska problem i trafik

Två tekniska problem har inträffat med A380 i Singapore, under transport på marken så gick dragfordonet sönder och flygplanet gled av banan, dock är det tillbaka i trafik. En bränslepump har gått sönder innan start, vilket ledde till att flygningen blev inställd[2]

Anpassningar av flygplatser

A380 har bl.a. fler passagerare, större vingbredd och större vikt än tidigare flygplan. Flygplatser har anpassats. Boarding sker med tre gångbroar. En ny kran för lastning av catering måste skaffas för att nå till övervåningen, som är 8,4 meter över marken. Kranen kräver även större vikter.

Frankfurts flygplats var tidigt ute med att bygga om för just A380.

Beställningar och Leveranser

Beställningar årsbasis

2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	Summa
48	32	0	27	6	19	24	33	9	4	202

Leveranser årsbasis

2007	2008	2009	2010	Summa
1	12	(25)	(44)	13

Den första A380-841 levererades till Singapore Airlines 15 oktober 2007 och togs i trafik 25 oktober 2007 mellan Singapore och Sydney, sedan dess har rutterna Singapore-London och Singapore-Tokyo startats. Emirates Airlines flyger till USA ifrån Dubai sedan augusti 2008 då man fick sin första A380. Dock skall man lägga ner rutten i april 2009 och ersätta den med Bangkok, Söul och Toronto.

Planerad årsleverans inom parentes.

Ordermatris kundvis

Beställare		Beställd / optioner per modell												Levererad per modell
Flygbolag	leverans	-8XX		-841		-842		-843F		-861		-863F		-841	-842	-843F	-861	-863F
Air Austral	2014	2
Air Comet	2010	(4*)
Air France	2009									12	2
British Airways	2012			12	7
China Southern Airlines	2009			5
Emirates[1]	2008									58							4
Etihad Airways	2013			10
ILFC	2013									10	10
Kingfisher Airlines	2010	5	5
Korean Air	2010									10
Lufthansa[2]	2009			15	10
Mall:Landsdata Malaysia Malaysia Airlines	2011			6
Qantas[3]	2008			20	4										3
Mall:Landsdata Qatar Qatar Airways	2012	5	2
Mall:Landsdata Singapore Singapore Airlines [4]	2007			19	6									6
Mall:Landsdata Thailand Thai Airways	2010			6
Virgin Atlantic[5]	2013	000		6	6
Mall:Landsdata Saudiarabien Prins Al-Wallid	2010 ?		000	1	000	000	000	000	000	000	000	000	000	00000	00000	00000	00000	00000
Summa		12	7	94	33	0	0	0	0	96	12	0	0	6	3	0	4	0
Totalt		202 / 52  (fasta: 202[6])												13

-8XX : modell ej bestämd.

Värde med * är inte bekräftat på Airbus order- och leveranslista.^[6]

Modellmatris

Modell	Certifierad (EASA / FAA)	Motor	Tillverkare	Max Start Effekt	Motor Certifierad (EASA / FAA)
A380-841	2006-12-12 [7][8]	Trent 970	Rolls-Royce	334,29 kN / 75,152 lb	2004-10-29 [9] / 2006-12-04 [10]
	2006-12-12 [7][8]	Trent 970B	Rolls-Royce	348,31 kN / 78,304 lb	2004-10-29 [9] / 2006-12-04 [10]
A380-842	2006-12-12 [7][8]	Trent 972	Rolls-Royce	341,41 kN / 76,752 lb	2005-08-11 [9] / 2006-12-04 [10]
	2006-12-12 [7][8]	Trent 972B	Rolls-Royce	356,81 kN / 80,213 lb	2005-08-11 [9] / 2006-12-04 [10]
A380-843F		Trent 977	Rolls-Royce	359,33 kN / 80,781 lb	2004-10-29 [9] / 2006-12-04 [10]
		Trent 977B	Rolls-Royce	372,92 kN / 83,835 lb	2004-10-29 [9] / 2006-12-04 [10]
A380-861	2007-12-14 [7][8]	GP7270	Engine Alliance	322,44 kN / 74,735 lb	2007-04-19 [11] / 2005-12-29 [12]
A380-863F		GP7277	Engine Alliance	357,15 kN / 80,290 lb	2007-04-19 [11] / 2005-12-29 [12]
A380-941		Trent 980	Rolls-Royce	374,09 kN / 84,098 lb	2004-10-29 [9] / 2006-12-04 [10]

Källor

1. ↑ ”Emirates A380”. Emirates. http://www.emirates.com/a380/. 
2. ↑ ”Lufthansa A380 Portal”. Lufthansa. http://a380.lufthansa.com/en/index.php. 
3. ↑ ”Qantas and the A380”. Qantas. http://www.qantas.com.au/info/about/company/A380. 
4. ↑ ”First To Fly A380”. Singapore Airlines. http://www.a380.singaporeair.com/. 
5. ↑ Goldstein, Steve (26 October 2006). ”Virgin Atlantic to delay A380 deliveries until 2013”. Dow Jones MarketWatch. http://www.marketwatch.com/News/Story/Story.aspx?dist=newsfinder&siteid=mktw&guid=%7B36C4BA55%2D04B9%2D498C%2DAD80%2DBC596918E6C5%7D&link=&keyword=A380. Läst 2006-10-26. 
6. ↑ ^{6,0 6,1} ”Airbus orders & deliveries”. Airbus S.A.S. 30 september 2007. http://www.airbus.com/odxml/orders_and_deliveries.xls. Läst 2007-10-10. 
7. ↑ ^{7,0 7,1 7,2 7,3 7,4} ”EASA Type-Certificate Data Sheet TCDS A.110”. EASA. 12 december 2007. http://www.easa.europa.eu/doc/Certification/Design_Appro/Aircrafts/TCDS%20EASA.A.110%20Airbus%20A380%20Iss%201%20(12%20Dec%2006).pdf. Läst 2007-11-03. 
8. ↑ ^{8,0 8,1 8,2 8,3 8,4} ”FAA Type Certificate Data Sheet NO.A58NM”. FAA. 12 december 2007. http://rgl.faa.gov/Regulatory_and_Guidance_Library%5CrgMakeModel.nsf/0/770B0E4EC96C7707862572B30053568E/$FILE/A58NM.pdf. Läst 2007-11-03. 
9. ↑ ^{9,0 9,1 9,2 9,3 9,4 9,5 9,6} ”EASA Type-Certificate Data Sheet E.012”. EASA. 24 maj 2007. http://www.easa.europa.eu/doc/Certification/Design_Appro/Engines/TCDS%20Trent%20900%20Issue%204.pdf. Läst 2007-11-04. 
10. ↑ ^{10,0 10,1 10,2 10,3 10,4 10,5 10,6} ”FAA TypeCertificate Data Sheet E00075EN”. FAA. 6 juni 2007. http://rgl.faa.gov/Regulatory_and_Guidance_Library/rgMakeModel.nsf/0/09b47c27a9cfb982862573080054f9ea/$FILE/E00075EN.pdf. Läst 2007-11-04. 
11. ↑ ^{11,0 11,1} ”EASA Type Certificate Data Sheet IM.E.026”. EASA. 19 april 2007. http://www.easa.europa.eu/doc/Certification/Design_Appro/Engines/TCDS%20issue%2001.pdf. Läst 2007-11-04. 
12. ↑ ^{12,0 12,1} ”FAA TypeCertificate Data Sheet E00072EN”. FAA. 11 januari 2006. http://www.airweb.faa.gov/Regulatory_and_Guidance_Library/rgMakeModel.nsf/0/114398eac7af8d93862570fc00591557/$FILE/E00072EN.pdf. Läst 2007-11-04. 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Airbus A380
  Bilder & media

Airbus - beställningar och leveranser