Orestien
Från Rilpedia
Orestien är en trilogi av tragedier av Aiskylos. Orestien handlar om förbannelsen över huset Atreus och består av pjäserna Agamemnon, Gravoffret samt Eumeniderna. Denna trilogi är den enda fullständiga trilogi från antikens Grekland som har bevarats; dock har satyrspelet som också ingick i sviten gått förlorat. Orestien uppfördes ursprungligen vid Dionysosfestivalen 458 f.Kr. och vann då första pris.
Vad som på ytan kan framstå som ett klassiskt hämnddrama kan även ses som en metafor för samtida omfattande samhällsförändringar. Strax före sekelskiftet mellan 500 och 400 f.kr. genomförde statsmannen och strategen Perikles en radikal reformation av rättsväsendet i Aten som innebar att man lämnade ett primitivt rättsystem baserat på blodshämnd, för att istället använda sig av ett mer rättvist system med en tredje part, en jury av folket, som objektivt kunde bedöma tvister.
Agamemnon
Agamemnon handlar om hur kung Agamemnon, grekernas härförare i det trojanska kriget, vid hemkomsten från Troja blir mördad av sin hustru Klytaimnestra.
Konflikten bottnar ytterst i den förbannelse som kastats över Atreus ätt, vars blodiga historia av inbördes mord sträcker sig tillbaka till Tantalos. Klytaimnestras främsta motiv till mordet är hämnd; Agamemnon har vid sin avfärd offrat deras dotter Ifigenia för att blidka gudinnan Artemis (vars hare han skjutit) så att flottan ska kunna nå oskadd fram till Troja. Därtill kommer hennes förbittring över att maken hemfört krigsfången och sierskan Kassandra som frilla. Själv är Klytaimnestra i konspiration med sin älskare Aigisthos, tillika Agamemnons kusin och fiende i släktfejden.
Gravoffret
Handlingen i Gravoffret kretsar runt syskonen Orestes och Elektra, två av kung Agamemnons barn, och deras strävan efter hämnd för mordet på deras far. Olika varianter av samma historia berättas av Sofokles i Elektra och av Euripides, som även han kallade sin pjäs Elektra.
Eumeniderna
_-_The_Remorse_of_Orestes_(1862).jpg)
Eumeniderna är en direkt fortsättning på Gravoffret. Efter att ha mördat sin mor jagas Orestes av hämndgudinnorna erinyerna men rentvås till sist, med hjälp av gudarna Apollon och Athena, i en rättegång i Aten, och därigenom hävs förbannelsen över huset Atreus. Avslutningen med rättegång finns inte med i myten utan är Aiskylos egen. En möjlig tolkning är att tragöden på detta sätt vill hylla rättssamhället, då utvecklingen i trilogin går från primitiv blodshämnd till institutionaliserad rättvisa.
