Adam och Eva (Bibeln)

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Adam (Bibeln))

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Adam och Eva
målning av Albrecht Dürer (1507).

Adam och Eva är enligt Bibelns skapelseberättelse de första människorna. De förekommer som namn första gången i Första Mosebokens fjärde respektive tredje kapitel.

Adam kommer från det hebreiska ordet adamá, som betyder jord. I den hebreiska ursprungsversionen av Gamla Testamentet används ordet adám, vilket betyder jording, jordvarelse eller människa. Ordet adam finns även i persiskan och betyder där helt enkelt människa. Eva kommer av det hebreiska ordet chava (chawwá) vilket betyder levande och betecknar den bibliska urmodern. Chavah förekommer i 1 Mosebok 3:20 ^*) och har på svenska fått översättningen Eva (lat. Eva och Heva, eng. Eve). Ursprungligen är ordet inte ett namn utan betyder helt enkelt att ge liv, det vill säga mänsklighetens livmoder. Motsvarande ord i persiskan är hava.

Nu för tiden är Eva som egennamn mycket vanligt.

^*)Versen i Bibel 2000 lyder "Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till alla som lever".

Olika tolkningar av berättelsen om Adam och Eva

Berättelsen om Adam och Eva kan tolkas på olika sätt. Hur berättelsen tolkas bottnar ofta i läsarens bibelsyn.

En del menar att det är en historisk berättelse, att världen skapades på sju dagar, att Adam och Eva var två personer som alla människor härstammar ifrån, att de levde i Edens trädgård och åt av kunskapens träd (att det skulle röra sig om något äpple nämns inte i Bibeln) och sedan kastades ut, se syndafallet. Denna tolkning är vanlig bland kreationister, och kritiseras på samma grunder som kreationismen i stort. Olof Rudbeck menade att skapelseberättelsen i själva verket utspelade sig i Norden. Ett av hans "bevis" var etymologiskt. Adam hade fått sitt namn genom att han skapats "av damm". När han vid ett senare tillfälle vaknade och fick se kvinnan utbrast han häpet: "Eh va...".

Därutöver kan nämnas ett gammalt sofistiskt argument mot denna tolkning: Adams och Evas son Kain enligt Bibeln "drog bort, undan Herren och slog sig ned i landet Nod". Så långt finns bara Adam, Eva och Kain (Abel är redan ihjälslagen). Sedan står det att "Kain låg med sin hustru" (bägge texterna ur 1 Mos 4). Eftersom denna hustru inte har nämnts tidigare i texten tas det som argument för att hon logiskt sett inte existerar. Detta argument har dock bemötts med att Kain gifte sig med en av sina systrar; enligt 1 Mos 5:4 fick Adam och Eva "söner och döttrar". [1]

En annan tolkning av berättelsen om Adam och Eva är att den är en mytisk eller symbolisk skildring av människans ursprung. Enligt denna tolkning är Adam och Eva inte två individer utan orden används som beteckning för "den levande (=Eva) mänskligheten (=Adam)". När detta väl har etablerats personifieras dessa två som individer. Berättelsen ska då inte förstås bokstavligt utan innebörden är att Gud skapade mänskligheten och gav henne liv. Människan vände sig sedan bort från Gud, vilket berättas i form av Edens lustgård och kunskapens frukt.

Kritiken mot denna tolkning är tvådelad: dels att texten till sin litterära form är prosa och en mytisk/symbolisk tolkning skulle därvid göra våld på författaren(-arnas) intention, och dels att Bibeln anses bli självmotsägande om berättelsen tolkas mytiskt/symboliskt. Exempelvis synes Paulus betrakta Adam, Moses och Jesus som historiska personer, och syndafallet som en verklig händelse i Romarbrevets femte kapitel.