Abeløya
Från Rilpedia
Abeløya (svenska Abelön) är en liten ö i ögruppen Kong Karls land i nordöstra Svalbard. Ögruppen har den största populationen av isbjörn i hela Svalbard [1].
Innehåll |
Geografi
Abeløya ligger cirka 275 km nordöst om Longyearbyen och cirka 80 km sydöst om Nordaustlandet i Barents hav i Norra ishavet. Öns geografiska koordinater är 79°00′00″ N 30°15′00″ Ö
Den obebodda ön har en area på cirka 13,2 km2 och utgör den östligaste ön i ögruppen [2]:
Ön består av sedimentära bergarter från Mesozoikum och basaltsten och har endast mycket lite växtlighet [3]:
Förvaltningsmässigt ingår Abeløya i naturreservatet Nordaust-Svalbard naturreservat [4]:
Historia
Ögruppen upptäcktes möjligen redan 1617 av engelske valfångaren Thomas Edge som då döpte området till Wiches Land [4]. Ögruppen föll därefter i glömska.
1853 återupptäckte norske sälfångaren Erik Eriksen [5] ögruppen igen utan att närma sig den.
Abeløya är namngiven efter norske matematikern Niels Henrik Abel.
Abeløya besöktes därefter av flera expeditioner däribland en engelsk under ledning av Arnold Pike 1897 och tyska "Helgolandexpeditionen" under ledning av Römers och Schauginns 1898.
1930 besöktes ön av den norska "Franz Josef Land Expedition" under ledning av G. Horn.
1973 inrättades Nordaust-Svalbard naturreservat [4].
Den 1 juli 1985 instiftades totalt landstigningsförbud på hela ögruppen. Förbudet gäller alla öar och skär och inkluderar även havsområdet 500 meter från land [6].
Källor
- ↑ [1], Svalbard-images
- ↑ [2], Norsk Polarinstitutt, Abeløya
- ↑ [3], Spitzbergen.de
- ↑ 4,0 4,1 4,2 [4], Norsk Polarinstitutt, Kong Karls Land
- ↑ [5], Norsk Polarhistorie
- ↑ [6], Norsk Lovdata
- Conway, W. M: No Man’s Land: A History of Spitsbergen from Its Discovery in 1596 to the Beginning of the Scientific Exploration of the Country, At the University Press, Cambridge 1906.
