Från Rilpedia

Typ 2-diabetes

(kallades tidigare för icke-insulinkrävande diabetes, vuxendiabetes eller åldersdiabetes^[1]) är den vanligaste typen av diabetes och omfattar ca 90 % av alla diabetiker. Den här formen av diabetes orsakas av att insulinet i kroppen inte kan verka med full kraft på målcellerna: individen blir okänslig mot insulinet. De viktigaste målorganen för insulin är skelettmuskulatur, lever och fettvävnad. För att kompensera för detta ökar först insulinproduktionen, men till slut börjar den avta då det även uppstår en sekretionsdefekt och gör att symptomen förvärras. Sekretion av insulin sker i 2 faser. En snabb och en långsam fas. Hos typ-2 diabetiker är den snabba responsen oftast nedsatt eller helt utebliven och ger därför en mycket dålig blodglukoskontroll.

Typ 2-diabetes är en sjukdom som kommer gradvis utvecklar sig flera år innan den diagnostiseras. Det förhöjda blodsockervärdet upptäcks ofta i samband med blodprov som tas av andra orsaker. Symtomen är otydliga, speciellt hos äldre människor och liknar de vid typ 1-diabetes men är mindre uttalade. De värden som mäts är dels antal mmol glukos per liter blod som ger rådande status på blodkontrollen eller HbA1c som ger en historik över ca 6 veckor.

Vanliga akuta symptom är ökad törst, ökad urinmängd, trötthet, viktnedgång och yrsel. På längre sikt får många diabetiker sämre känsel i benen (perifer neuropati), infektionskänsligheten i hud och underliv ökar, njurproblem (nefropati) och synproblem (retinopati). Andra komplikationer är sjukdomar i hjärt-kärl systemet, bland annat en mer uttalad form av åderförkalkning vilket leder till risk för kallbrand (gangrän), infarkt och stroke. I kombination med rökning blir den sammanlagda negativa inverkan förstärkande. Dessa komplikatiner brukar klassas in i mikrovaskulära (nefropati, neuropati och retinopati) och makrovaskulära (stroke, hjärtinfarkt och fönstertittarsjuka).

Brist på insulin leder till att fria fettsyror bildas och frisätts i blodet så att bildning av ketonkroppar startar samt att blodglukos förblir hög. För hög halt ketonkroppar i blodet sänker blodets pH och leder till ketoacidos som i allvarliga fall kan leda till döden.

Typ 2-diabetes är en multifaktoriell sjukdom som dels har en ärftlig genetisk komponent som förstärks i närvaro av vissa livsstilsfaktorer, t ex rökning, stillasittande arbete, övervikt, stort alkoholintag och högt blodtryck. Typ-2 diabetes ingår i det sk metabola syndromet där insulinresistens råder tillsammans med bukfetma, lipidrubbningar och hypertoni. Typ 2-diabetes drabbar framförallt äldre personer men kan drabba yngre, ibland efter en graviditet eller av annan orsak.

Behandling för typ 2-diabetes går till att börja med ut på att förändra sin livsstil, det vill säga icke-farmakologiskt behandling genom att regelbundet motionera och förändring av kosten.

Farmakologiskt behandlas sjukdomen med hjälp av perorala antidiabetika i monoterapi eller i kombination. Olika grupper har olika farmakodynamik och olika substanser har olika farmakokinetik. Dessa grupper indelas i biguanider (metformin) och sulfonureider (glibenklamid, glipizid och glimepirid), metiglinider (ripaglinid och natglinid), alfa-glukosidashämmare (akarbos) samt glitazoner (rosiglitazon och pioglitazon).

Hos de individer där insulinproduktionen minskat till en kritisk nivå krävs regelbundna insulininjektioner oftast med låg startdos i tillägg till något eller några perorala preparat. Övrig behandling går ut på att lindra de komplikationer som uppstår som en följd av de kroniskt höga glukosnivåerna, bland annat behandling mot den progressivt minskande njurfunktionen och regelbundna ögonkontroller.

Referenser

1. ↑ Generellt om diabetes - netdoktor.se

Externa länkar

• ”Diabetes typ 2”. Sjukvårdsrådgivningen. http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=26207. 

Litteratur

• Dock, Ann-Marie, Diabetes ska motas i vardagen (tema Typ 2-diabetes) (2009) Medicinsk vetenskap vid Karolinska institutet. (nr. 1).sid. s. 12-18.