Från Rilpedia

Åborätt, jur., rätten att på viss tid eller livstid såsom

landbo eller under ärftlig besittning inneha annans jord.

Under stadgad åborätt eller ärftlig besittningsrätt innehades dels vissa kronan eller allmänna inrättningar tillhörande hemman och lägenheter, dels och undantagsvis i enskild ägo varande fastigheter, särskilt en del under bruk skatteköpta hemman.

Stadgar åborätt är en ålderdomlig form av ständig besittningsrätt till hemman och fastigheter av krononatur med rötter i 1500-talet. Åborätten är ärftlig enligt regler av fideikommisskaraktär; [1].

Liksom enskilda upplät kronan jord åt landbo (landbonde) mot städja och avrad. Landbon var berättigad att kvarbli vid egendomen under den därför bestämda legotiden, förutsatt att han årligen erlade avraden samt behörigen höll hemmanet vid makt. Men vid legotidens utgång berodde det på frivillig överenskommelse, om landboförhållandet skulle fortfara. I allmänhet fick väl landborna, om åboskyldigheterna fullgjordes, son efter fader kvarbli vid egendomen, försåvitt den ej behövdes för något allmänt ändamål. Bestämd för- säkran därom hade de dock ej.

Åborätten kunde även förverkas, om åbon dömdes för vissa brott.

Omvandling av åborätt till äganderätt

Genom lagen (1999:292) om avveckling av stadgad åborätt och landgille, så har numera de som innehavt fastighet under stadgad åborätt fått överta denna med full äganderätt.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).