Stinsen brinner

Från Rilpedia

Version från den 29 maj 2009 kl. 17.16 av LA2-bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Stinsen brinner är en "katastrofmusikal" av Galenskaparna och After Shave som hade premiär på Lorensbergshallen i Göteborg den 24 oktober 1987.

Med Stinsen brinner återinvigde Galenskaparna och After Shave Lorensbergsteatern, som varit biosalong under många år. Då Agnred drabbades av akut sjukdom togs hans roll över av Jahn Teigen, som spelade de återstående 30 föreställningarna.


Innehåll

Handling

Musikalen utspelar sig på en nedläggningshotad järnvägsstation. När stationen läggs ner vägrar stinsen Axel Hansson att acceptera det. Detta ger upphov till en rad farsartade förvecklingar och missförstånd.

Karaktärer

Axel Hansson Stationens stins, som älskar tåg mer än allt i hela världen, och vägrar inse att stationen är nedlagd, spelad av Anders Eriksson.

Sören Axels vän, sjunger alltid tills han blir glas, håller hela tiden förgäves på att fernissa en bänk, spelad av: Knut Angred

Jerry kopp Tuff raggare som äntligen gett sej ut i världen för att se sej om, för världen år för liten för honom, är ganska dum.

(Kuriosa: Kepsen som Jerry har på sej när han är liten, med texten: Gerts rör, är samma som Per har på sej i den första sketchen med figuren Spanar'n)

Framgångar

Stinsen brinner är en av de största framgångarna i Göteborgs teaterhistoria[källa behövs]. Den spelades 261 gånger och sågs av ca 165 000 besökare. 1990 spelade man 171 föreställningar på Stora Teatern i Stockholm där musikalen sågs av ytterligare 130 000 personer. När Stinsen brinner besökte Stockholm, var varje föreställning utsåld. Sommaren 2009 spelas en nyuppsättning av föreställningen, helt utan Galenskaparna och After Shave, i Teaterparken i Växjö. Regissör för Växjöuppsättningen är Nils Åkesson.

Musik

Musiken gavs ut på LP-skivan Stinsen brinner 1988. Den mest kända är Pappa, jag vill ha en italienare som hamnade på Svensktoppen.

Film

1991 gjorde Anders Eriksson och Claes Eriksson en filmversion av scenföreställningen, kallad Stinsen brinner... filmen alltså. Revyn var aldrig tänkt att släppas på den öppna marknaden, men efter nästan 20 år bearbetades filminspelningen och ansågs ha god kvalitet nog för att släppas på DVD. Den 12 september 2007 släpptes boxen Fem Fina Föreställningar där bla. Stinsen brinner finns med.

Personliga verktyg