Från Rilpedia

Johan Wärnschiöldh (född Lenæus), född omkring 1610 i Lena prästgård, död 1674 i Stockholm, var en svensk ingenjör, lantmätare, stadsplanerare, generalverkmästare och ansvarig för rikets fästningsbyggen.

Blev först student i Uppsala innan han utnämndes till ingenjör vid svenska armén i Tyskland 1630. Återvände till Sverige 1635 där han senare fick ett stipendium för utrikes studier som till största delen bedrevs i Holland. Åter i Sverige 1639 fick han anställning vid Jönköpings fästingsbyggnad. Året därpå befordrades han att inspektera befintliga fästningar i Estland och Livland samt att komma med nya förslag att förstärka befästningverken i Reval, Pernau och Riga. Åren 1641 och 1642 var han åter i Holland i studier innan han 1644 anställdes vid fältstaten i Sverige.

Vid Olof Örnehufvuds död 1645 utnämndes W till dennes efterträdare som chef för fortifikatitionsverket med titeln generalkvartermästare. Han blev därmed ansvarig för alla fästningsbyggen i Sverige och adlades därför med namnet Wärnschiöldh 1646. Han ombesörjde bland annat ombyggnaden av fästningen i Marstrand efter att den förvärvats vid fredsslutet 1658 och som då fick namnet Carlstens fästning. Han formgav och ansvarade för byggandet av Nya Elfsborgs fästning på Kyrkogårdsholmen vid inloppet till Göteborg. Han var också initiativtagare till att omge Kalmar med befästningar efter nederländskt mönster. Till Malmö skapade han ett förslag till befästaning och då ska han istället ha använt sig av vad som kommit att kallas för den franska skolans former.Han uppförde även Karlsvärd vid Slite på Gotland. Dessutom förstärkte han försvarsanläggningarna i Helsingborg och Landskrona.

Företrädare: Olof Örnehufvud

Sveriges generalkvartermästare 1644–1674

Efterträdare: Erik Dahlberg