Forcerat perspektiv
Från Rilpedia
Forcerat perspektiv (engelska, forced perspective, ungefär ’tvingat perspektiv’) är en teknik som ingår i en optisk illusion, för att få ett objekt att se större eller mindre ut än det verkligen är. Det är först och främst använt inom fotografering och arkitektur. Det manipulerar den mänskliga visuella perceptionen genom användandet av ett skalat objekt och korrelationen mellan dem den önskade positionen på åskådarens eller kamerans öga.
Innehåll |
Forcerat perspektiv i film
Exempel på tvingande perspektiv:
- En scen i en action- eller äventyrsfilm där dinosaurier hotar hjältarna: Genom att placera en miniatyrmodell av en dinosaurie nära filmkameran, kommer den att se enormt stor ut i betraktarens öga, trots att den egentligen bara är närmare kameran.
- En scen där två skådespelare ska agera i förgrunden i en katedral: Istället för att faktiskt filma inuti katedralen, kan regissören låta montera en större bild av katedralens interiör i en studio och sedan filma skådespelarna framför bilden. Det ger effekten att skådespelarna står i förgrunden till ett större rum, när de i verkligheten står jämte en plan yta.
Ett tvingat perspektiv kan göras väl så trovärdigt som tagningar i reell miljö genom skillnaden i perspektiv. Finalscenen i den berömda filmen Casablanca som utspelade sig på en flygplats under en storm, var tagen helt i en studio. Scenen hade en bild av ett flygplan som bakgrund som fick service av småväxta skådespelare som stod jämte bilden. En downpour (skapad i studio) drog tillräckligt mycket av åskådarens uppmärksamheten bort från bakgrunden och gjorde det simulerade perspektivet mindre synligt.
Ett känt exempel i sammanhanget är en scen från Andrei Tarkovskys Nostalghia. Tagningen börjar med en närbild av en man och hans hund, med ett litet hus i fjärran. En kontinuerligt långsam kamerabackning visar mannen, hunden och hela bondgården inuti San Galganos kyrka. Tagningen gjordes genom att använda en bondgård i miniatyr som placerades nära mannen och hunden, och filmad med en optik vald för att få huset att verka avlägset till en början.
En hel del filmer på 50 och 60-talet, främst b-filmer, hade ofta inslag av denna teknik och kunde ibland färdigställas utan tillräcklig kunskap av ljusteknik, vilket kunde resultera i att förgrundens aktörer kom att verka oskarpa eller felaktigt exponerade.
Ljussättningens roll
Tidiga användade av forced perspective, visade lågbudget-filmen objekt som var klart avvikande från sina omgivningar: Ofta oskarpa eller med fel ljussättning. Den principiella anledningen till detta var geometrisk. Ljuset från en punktkälla färdas i en sfärisk båge och minskar i intensitet (eller illuminans) i takt med inverse square av den tillryggalagda sträckan. Detta får följden att ljuskällan måste vara fyra gånger så stark, för att erhålla samma ljusvärde på ett objekt på dubbla avståndet. För att skapa en illusion av att avlägset objekt är på samma avstånd som ett närmare objekt med korrekt skala, erfordras mer ljus.
Vid en öppning av kamerans bländare erhålls kameran mer ljus och tillåter både nära och fjärran objekt få en liknande ljusnivå, men detta har också en bieffekt i form av minskat skärpedjup. Detta gör antingen de nära eller de fjärran objekten oskarpa. Genom att öka ljusmängden på de fjärran objekten, kan bländarens öppning minimeras med en påföljande ökning av skärpedjupet som avbildar både nära och fjärran objekt med bra skärpa, och vid korrekt skalning med proportionell höjd.
Då miniatyrmodeller måste belysas mycket hårdare än scenens huvudfokus, kommer de att utsättas för en kraftig temperaturhöjning vid användandet av de för filmindustrin typiska ljuskällor. De måste därför från början vara konstruerade för att tåla detta.
Rörligt forcerat perspektiv
Peter Jacksons filmtrilogi om Sagan om ringen använder ett nära nog ständigt "tvingat perspektiv". Karaktärer som synbarligen står jämte varandra i filmen, står under filminspelningen med avsevärt avstånd från varandra i djupled. Detta får filmens småvuxna karaktärer, som Hober och dvärgar, att framstå som passande små gentemot andra karaktärer.
En ny teknik med denna princip utvecklades i samband med filmserie som möjliggjorde rörliga tagningar. Delar av scener var placerade på rörliga plattformar som mer precis kunde samköras med kamerans förflyttningar, så att den optiska illusionen kunde bevaras vid tagningens alla ögonblick. Samma teknik användes även i Harry Potter-filmerna för att få karaktären Hagrid att se jättelik ut. Notera att rekvisita jämte Harry och hans vänner är av normal storlek, medan de som syns samtidigt som Hagrid i själva verket är nedskalade.
Tekniken utvecklades runt en nodal point-axel, som synkroniserar kamerans panoreringsaxel med den punkt mellan linsen och bländaren, där kamerans ljusaxel befinner sig.
Digitala effekter
En annan metod är att filma mindre karaktärer är att använda rekvisita av normal storlek under tagningen och sedan använda nedskalad rekvisita under de större karaktärernas tagning och sedan kombinera de olika tagningarna digitalt. Det är förmodligen en mer kostnadseffektiv och kvalitativ modern lösning som kan förmodas användas allt mer vid bluescreen-filmning i tv-produktioner.
Komiska effekter
Som i många filmer och effekter, kan forced perspective användas för att åskådliggöra komiska effekter. Det typiska är att ett objekt eller en karaktär porträtteras i en scen och får sin storlek definierad av omgivningens storlek. Karaktären interagerar sedan med referensen, vilket startar processen att visa betraktaren att den blivit utsatt för ett tvingat perspektiv.
Helan och Halvan-filmen Brats från 1930, använde ett tvingat perspektiv för att åskådliggöra Helan och Halvan som vuxna samtidigt som de spelade sina egna söner.
Ett annat komiskt exempel kan hittas i komedin Top Secret!, där en scen som verkar börja med att en ringande telefon i förgrunden påkallar uppmärksamhet från en karaktär i bakgrunden. När denne sedan rör sig mot kameran och närmar sig telefonen och tar upp luren, blir det plötsligt uppenbart att telefonen var extremt överdimensionerad istället för att bara vara nära kameran. En annan scen i samma film börjar med en närbild på en armbandsklocka och nästa scen visar att karaktären har en enorm armbandsklocka.
Samma teknik används även i Dennis Waterman-sketchen i serien Little Britain från brittiska BBC. I tv-versionen används överdimensionerad rekvistita för att karaktären Waterman som i verkligheten har normallängd, ska se ut att vara knappt metern lång. I en del fall är han ännu mindre, då han figurerar ihop med en skolåda vilken han förefaller att vara jämnstor med.
I komedin Father Ted från Channel 4 skapar idén med forced perspective bryderi. Father Ted förklarar för Father Dougal att de små plastkorna han håller i handen ser större ut än de riktiga korna som Dougal kan se på åkern, för att de befinner sig 'längre bort'. Ted misslyckas då Father Dougal är oförmögen att förstå konceptet med perspektiv.
Den mest välkända användningen av det tvingade perspektivet kanske är är de foton som tas när en person i förgrunden förfaller att stötta det lutande tornet i Pisa, så att det inte ska välta omkull.
Forcerat perspektiv i arkitekturen
I arkitekturen kan en byggnad vara formgiven för att se större, högre, längre bort eller något annat genom att justera objektets skala i relation till betraktaren, för att öka eller minska intrycket av djupet.
Följande metod kan exempelvis användas när ett tvingat perspektiv ska användas för att få ett objekt att framstå var mer avlägset än det är: Genom att successivt minska skalan på ett objekts förväntade regelbundenhet till den, från betraktarens öga, mest avlägsna punkten; skapas en illusion att detta objekt är mindre, för att det befinner sig längre bort.
Frihetsgudinnan är konstruerad med ett något tvingat perspektiv för att framstå som mer proportionelig när den ses från dess bas. När statyn tillverkades i slutet av 1800-talet, innan flyget var utvecklat, fanns det få andra perspektiv att se statyn ifrån. Detta blev ett fall att lösa för teknikerna som arbetade med specialeffekter vid inspelningen av Ghostbusters II. De fick invertera det tvingade perspektivet, vid konstrueringen av kopian så att deras modells överdel inte skulle se övertung ut, när den fotograferades i huvudhöjd.[1]
Michelangelos staty 'David' har också en tvingad proportion, genom dess överdimensionerade händer och fötter, för att den ska se högre ut när den ses underifrån.
Forced perspective används flitigt i somliga temaparker och i postmodern arkitektur som exempelvis kan hittas i Las Vegas i USA. Där används detta perspektiv i hög grad för att få byggnadsverk att framstå som större och mer avlägsna än de egentligen är, genom att använda optiska illusioner för att höja underhållningsvärdet.
Referenser
Noter
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Se även
Externa länkar
Sedd eller ej, från robostyle
