Calla Curman
Från Rilpedia
| Calla Curman | |
 Calla Curman omkring år 1880. |
|
| Född | 12 november 1850 Jönköping, Sverige |
|---|---|
| Död | 2 februari 1935 (84 år) Stockholm, Sverige |
| Utbildning | Ingen akademisk examen |
| Yrke/uppdrag | Författare, grundaren av Stångehuvud naturreservat, Lysekil |
| Maka | Carl Peter Curman (1833-1913) |
| Barn | 1:a gifte; Gunhild, Ragnar 2:a gifte; Jon Peter, Ingrid, Nanna, Carl G. |
| Föräldrar | Carl Frans Lundström (1823-1917) och Sofie Malmberg (1830-1897) |
Calla Curman, född 12 november 1850 i Jönköping, död 2 februari 1935 i Stockholm, författare, samhällsdebattör, en av grundarna till tidsskriften Nya Idun. Grundare, genom markdonation, av Stångehuvud[1]naturreservat i Lysekil.
Innehåll |
Familj
Hon var enda barnet till politikern, industrimannen och en av grundarna till Jönköpings Tändsticksfabriks AB, Carl Frans Lundström (1823-1917) och hans hustru Sofie Malmberg (1830-1897). Hon gifte sig som 17-åring med bataljonsläkaren Adolf Liljenroth (1836-1874) som hon fick två barn med; Gunhild Hasselrot och Ragnar Liljenroth. Efter att ha blivit änka gifte hon om sig 1878 med Carl Peter Curman (1833-1913). De fick fyra barn; Jon Sigurd Curman, Ingrid Fries, Nanna Fries och Carl G. Curman.
Ett par år efter att hon blivit änka efter Liljenroth tog Callas föräldrar med henne på en semesterresa till Italien. Den bildade Carl Curman, som hon hade lärt känna vid ett besök med sin mor i Lysekil under några sommarveckor 1864, bjöds med som guide för Italienresan. 1877 återkom hon till Lysekil, då som professor Carl Curmans gäst. Året efter gifte dom sig. Carl hade varit verksam som badläkare i Lysekil från 1859.
Utbildning och karriär
Det är inte känt om Calla Curman hade någon utbildning förutom grundläggande skolgång.
Tidskriften Nya Idun
Calla var initiativtagaren till grundandet 1885 av kvinnosällskapet Nya Idun. Sällskapet Nya Idun hade som förebild den manliga motsvarigheten Sällskapet Idun. I sin motivering till grundandet av Nya Idun skev Calla; ”Varför skulle inte också vi kvinnor, oberoende av våra olika politiska och religiösa åsikter kunna samlas till ömsesidigt utbyte av tankar i gemensamma intellektuella, konstnärliga och litterära intressen?”.
Hon var också ledamot av Handarbetets vänner (grundat 1874) och ledande inom "Föreningen för svenskhetens bevarande", en skicklig pianist och en av dem som skrev på uppropet till bildandet av Mors dag 1919.
De Curmanska mottagningarna
De ”Curmanska mottagningarna” på Floragatan i Stockholm var på 1880-90 talet ett begrepp bland vetenskapsmän, konstnärer, poeter och författare. Hon ville sammanföra många olika slags människor till givande samtal och diskussioner. I regel ordnades två kvällar på hösten och tre på vintern. De inbjudna behövde inte svara på inbjudan utan kom och gick som dom ville. Till skillnad mot vanliga kvällsbjudningar var det inte ett överflöd av mat, utan den sociala biten var viktigare. På de Curmanska mottagningarna syntes exempelvis poeten Carl Snoilsky, konstnären August Malmström, den kvinnliga matematikern Sonja Kovalevskij, författaren Viktor Rydberg, Björnstierne Björnson och ”fritänkaren” Ellen Key. Den välkände diktaren och dramatikern Björnson lärde Calla känna redan på 1860-talet. Han var en ledande skandinavist och talade sig varm för den nordiska kulturgemenskapen.
De Curmanska villorna och Stångehuvud naturreservat
1878-1880 byggde paret Curman de villor i fornnordisk stil, även kallade de "Curmanska villorna", som utgör ett karaktäristiskt inslag i Lysekils stadsbild. De återvände till Lysekil varje sommar och Calla gjorde långa promenader i naturen och fäste sig särskilt för Stångehuvud en bit utanför staden, där granitklipporna skulpterats av inlandsisen. Redan i början av 1870-talet hade stenbrytningen tagit sin början i Stångehuvud som gick hårt åt de bohusländska klipporna under den här tiden, där man inte tog någon hänsyn till den unika naturen. Under sommar efter sommar de sista årtiondena av 1800-talet och början av 1900-talet såg Calla Curman området naggas i kanten alltmer. Stenindustrins häftiga framfart i Stångehuvud oroade henne djupt in i själen. Många kvällar gick hon och funderade på vad som kunde göras för att stoppa stenbrytningen och skona bergen från vidare förstörelse. Men detta var lättare sagt än gjort genom att stenindustrin svarade för många arbetstillfällen och stora inkomster för stenindustrin. Calla skrev flera insändare i olika tidningar och till de styrande i Lysekil och bad att stenbrytningen i första hand borde upphöra, men om den måste fortsätta borde den ske mer planmässigt och med större skonsamhet. Hon fick dock inget gehör för sina synpunkter. För att förhindra att den vackra naturen vid Stångehuvud förstördes började hon från 1916, med stor envishet och långdragna förhandlingar med markägarna, successivt köpa in bit efter bit av Stångehuvud, ofta via ombud för att inte avslöja att det var samma person som stod som köpare och fram mot 1920 hade hon lyckats köpa in hela området, totalt cirka 16 ha. Den 3 november 1925 donerade hon området till Kungliga Vetenskapsakademin i avsikt att området skulle bevaras för all framtid. Samtidigt inrättades Carl och Calla Curmans stiftelse som ska hålla ett vakande öga över Stångehuvud och avgöra vilka skötsel- och underhållsinsatser som bör vidtas för att bevara och vårda området. En minnessten över Calla Curmans gärning finns rest på Stångehuvud med undertexten Stångehuvuds räddare.
Genom donationer gjorde hon också en stor bestående insats Stockholm. Calla donerade pengar till Historiska museet och Egyptiska museet i Stockholm, till medicinsk forskning, en tysk professur vid Stockholms högskola, Bergianska trädgården, en lantbruksskola m.m. Hon ägnade sig också liksom sin mor Sofie åt välgörenhet till enskilda människor.
Referenser
Fotnoter
- ↑ Längst ut på Stångehuvud fanns länge en fotogendriven fyr som 1917 byttes ut mot en AGA-fyr. Den stängdes av 1940. Fyrhuset i trä finns kvar och underhålls av Lysekils kommun som ett fornminne av den tidigare fyren.
Källor
- Svenskt Biografiskt Lexikon
Se även
- Släkten Curman
Externa länkar
- Stångehuvud, Lysekils turistbyrå.
- Stångehuvud och Calla Curman.
- Carl och Calla Curmans stiftelse.
- Dagny nr. 18 1899, Calla Curman, artikel "De sju fostermödrarna" (PDF 3,2 Mbyte).
Externa länkar till bilder från Curmans våning på Floragatan 3 i Stockholm och Stångehuvud i Lysekil
- [1] Calla Curman i folkdräkt på Floragatan 3 i Stockholm. Foto: Carl Curman, okänt datum.
- [2] Stångehuvud. Foto: Carl Curman, okänt datum. (1800-tal)
- [3] Stångehuvud. Foto: Carl Curman, okänt datum. (1800-tal)
- [4] Stångehuvud. Foto: Carl Curman, okänt datum. (1800-tal)
- [5] Stenbrottet "Assuan" vid stångehuvud. Foto: Carl Curman, 1870-80 tal.
- [6] Curmanska villorna i Lysekil. Foto: Carl Curman. Okänt datum. (1800-tal)
- [7] Curmanska villorna. Den andra villan uppförd efter 1880. Foto: Carl Curman, okänt datum. (1800-tal)
- [8] Fyrhuset på stångehuvud. Foto: rgovik., juni 2007.
