Brinellprovning
Från Rilpedia
Version från den 22 maj 2009 kl. 20.28 av ArthurBot (Diskussion)
Brinellprovning, mätning av hårdhet med en metod uppfunnen av Johan August Brinell, överingenjör vid Fagersta Bruks AB. Metoden som presenterades vid världsutställningen 1900 i Paris lämpar sig för mjuka och medelhårda material. Principen går ut på att mäta ett materials förmåga att motstå plastisk deformation, precis som exempelvis Vickers- och Rockwellprovning. Värdet anges i enheten HB.
Brinellhårdheten mäts med en härdad stålkula med en diameter på 10 mm som pressas in i ett materialprov med en given kraft (Typiskt 3000 N). Därefter beräknas arean av det kvarvarande intrycket och en kvot, newton per kvadratmillimeter beräknas.