Från Rilpedia

3G, tredje generationens mobiltelefoni, ger mobiltelefontjänster med en överföringshastighet på upp till 2 Mbit/s för stationära system (med HSDPA upp till 14 Mbps). För mobila system når man upp till 384 kbit/s.

Innehåll 1 3G/GSM 2 Nackdelar 3 Historik 4 Standarder för 3G 5 Se även 6 Externa länkar

3G/GSM

Den stora skillnaden mellan 3G och GSM är överföringskapaciteten, det vill säga hur snabbt data skickas och tas emot av telefonen. Ju högre överföringshastighet, desto mer går det att göra i mobilnätet. Hastigheten är cirka 40 gånger större med 3G vilket innebär att man förutom ljud och text även kan skicka och ta emot grafik, rörliga bilder och använda andra avancerade tjänster, exempelvis sådana som är baserade på användarens position. Det är också möjligt att medan man skickar filer även hålla ett telefonsamtal. Något som spåddes kunna vara 3G:s främsta fördel var möjligheten att ha videosamtal med varandra. Detta visade sig inte vara fallet då 3G lanserades i Japan av företaget NTT Docomo. Där var det istället funktionen att ladda ner musik och andra applikationer till sin telefon som slog bäst ut. Allt detta har gjort att 3G av många kallas mobilt bredband.

Nackdelar

På grund av att de flesta operatörer sänder på höga frekvensband begränsas täckningen b.l.a. inomhus. Operatörer finns som sänder på lägre frekvenser, men då med annan teknik (CDMA).

Historik

Som första generationens mobiltelefoni, 1G, räknas den analoga mobiltelefonin (NMT) medan 2G GSM är den digitala versionen. 2G var tänkt att bli en europeisk standard där GSM var förkortning för Group speciale mobile. Även länder utanför Europa såg en stor fördel med en gemensam standard för mobiltelefoni och efter smärre justeringar av systemet blev GSM en standard som kunde nyttjas över hela världen. Innebörden av förkortningen GSM ändrades till Global system for mobile communication. Man kan märka detta i tidiga mobiltelefoner som t.ex inte anger 911 som ett nödnummer utan endast det "europeiska" 112. Efterhand stod det klart att ett standardiseringsorgan, motsvarande ETSI för fastnät, var nödvändigt för att sammanlänka de olika nationella intressena. 3GPP bildades ur vilken 3G-standarden har sitt ursprung. Europaparlamentet och ministerrådet tog i slutet av 1998 ett beslut som innebar att alla medlemsländer till EU skulle möjliggöra ett införande av 3G-tjänster i respektive land senast den 1 januari 2002.

Standarder för 3G

• UMTS
• CDMA2000
• WCDMA
• TD-SCDMA

Se även

• Mobilt Internet
• 3GPP

Externa länkar

• 3G-uppkopplingshastighetstest
• 3GP Converters, Programs
• Radioplaneringsverktyg (RAT) för 3G/GSM med analys av mätdata