Från Rilpedia

Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts.

Ultras kallas de delar av supportrarna som på fotbollsläktarna stöder sitt lag på det mest aktiva sättet. Detta gör man främst genom sång, hoppande och tifoverksamhet. Klubben och gruppen går hand i hand. Man visar sin kärlek till klubben genom gruppen.

En ultrasgrupp är oberoende från klubben den stödjer. Gruppens verksamhet finansieras genom att sälja souvenirer och i många fall genom att samla in pengar i hinkar på matcherna. Gruppens självständighet och oberoende gör bland annat att den har mer att säga till om när det gäller att kritisera ett beslut taget av klubben eller den nationella fotbollsföreningen. Gruppen har rollen som vågmästare på läktaren (i en god betydelse). Andan är solidaritet och att hjälpa varandra.

En ultras har ofta en halsduk (om möjligt en halsduk från den egna gruppen), en luvtröja och jeans men det finns ingen speciell "look". Numera klär sig en del ultras allt oftare i en mer casualinspirerad look, något som bidragit till att man jämställts med huliganer som klär sig på ett liknande sätt.

Att ha en egen sektion på arenan är grundläggande inom ultraskulturen. Grupper leds ofta av en så kallad "capo" med megafon som drar igång ramsorna på den sektionen. Det är en självklarhet att använda sig av pyroteknik, även om det är illegalt i flera länder. Ultras tar även aktivt parti för supportrarnas rättigheter, när konflikter uppstår med exempelvis fotbollsförbundet, media eller klubbens egna säkerhetsorganisation. Känslan för staden och regionen klubben kommer från brukar också vara en central del i ultraskulturens identitet. Till skillnad från utländska grupperingar så ställer sig oftast de svenska grupperingarna oberoende i politiska frågor. Svenska grupper använder sig inte heller av våld i samma utsträckning som vissa utländska grupperingar, som i exempelvis Italien, där det närmast kan beskrivas som att ultrasgrupperingarna ständigt för ett krig mot polisen.

I många länder är det vanligt att de flesta lagen har en egen grupp, men i Sverige finns det bara några exempel på ultrasgrupper, till de största grupperna räknas storstadslagens grupperingar. Ultra Boys, Hammarby Ultras, Söder Bröder (Hammarby IF), Ultra Caos Stockholm, Ultras Sthlm, Fabriken (Djurgårdens IF), Sol Invictus, Ultras Nord (AIK), Ultras Göteborg (IFK Göteborg), Inferno Örgryte (Örgryte IS), Peking Ultras (IFK Norrköping), Boys Örebro (Örebro SK) , Rex Scania och Supras Malmö (Malmö FF) är några av exempel på ultrasgrupper i Sverige. Innebörden av begreppet "ultras" varierar något från land till land, i Italien är många ultrasgrupper våldsamma både mot andra grupper och mot polisen. Flera incidenter har inträffat som har slutat med stora tragedier; exempelvis har en polisman mördats av Catania-fans. Detta har gjort att ultras av en del har fått en stämpel som våldsromantiker som inte skyr några som helst medel för att klubben ska styras så som de önskar. I Sverige har det inte gått så långt, och passionen till laget och sporten väger allt som oftast tyngre än våldsromantiken.

På senare tid har ultrasgrupper spridit sig till andra sporter, ett exempel är ishockey, där Örebro IK (idag Örebro HK), fick Sveriges första ultrasgrupp 1998 i och med PBU (Pennybridge Ultras). Många andra lag inom den svenska ishockeyn har ultrasgrupper idag.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Ultras
  Bilder & media

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort.