The Last Question
Från Rilpedia
| The Last Question | |
| Författare | Isaac Asimov |
| Originalspråk | Engelska |
| Ämne | Science fiction |
| Genre | Fantasy |
| Förlag | Columbia Publications |
| Utgivningsår | 1956 |
| Föregås av | Someday |
| Efterföljs av | Jokester |
The Last Question är en science fiction-novell av Isaac Asimov. Den publicerades först i novembernumret av Science Fiction Quarterly 1956, och har sedan dess omtryckts i novellsamlingarna Nine Tomorrows (1959), The Best of Isaac Asimov (1973) och Robot Dreams (1986), samt i den retrospektiva Opus 100 (1969). Novellen är del av en löst sammanhållen serie som handlar om en fiktiv dator vid namn Multivac.
Innehåll |
Historia
När Asimov fick idén till Multivac så hade han extrapolerat trenderna mot centralisering, som karaktäriserade datorteknologiplanering under 50-talet, till en ultimat centralt skött global dator. Efter att ha sett en planetariumadaption av novellen så slöt sig Asimov sig till att det var hans bästa science fiction-novell han hittills skrivit; placerad bara lite högre än "The Ugly Little Boy" och "The Bicentennial Man."[källa behövs]
Novellen anpassades först för Abrams Planetarium på Michigan State University 1966 med rösten av Leonard Nimoy, som Asimov skrev i sin självbiografi In Joy Still Felt. Den anpassades även för Strasenburgh Planetarium i Rochester, New York 1969, under överseende av Ian C. McLennan.[källa behövs]
Handling
| ” | Den sista frågan frågades för första gången, halvt på skämt, den 21 maj 2061, under en period när mänskligheten först steg in i ljuset. Frågan kom fram som ett resultat av en vadslagning om fem dollar över några groggar, och det skedde på detta sätt... | ” |
|
— 20px, 20px |
||
Historien behandlar utvecklingen av en dator som kallas Multivac och dess relationer med mänskligheten genom sju olika historiska scener, med början 2061. I varje av de första sex scenerna så frågar olika karaktrer datorn samma fråga, nämligen huruvida hotet mot den mänskliga existensen genom universum värmedöd skulle kunna avvärjas. Frågan är likvärdig den om: "Kan krafterna av den andra termodynamiska lagen (använd i historien för att öka entropin i universum) omvändas?" Vid varje tillfälle så finner Multivac sig inte förmögen att kunna svara, då han har "otillräckligt med data för ett meningsfullt svar".
I den sista scenen så betraktar de posthumanistiska gudlika avkomlingarna till mänskligheten universum till slut närma sig värmedöden och frågar AC, Multivacs ultimata avkomling, frågan en sista gång innan "människan" sammanfogar sig med den. AC är fortfarande oförögen att svara, men fortsätter att begrunda frågan efter att tid och rum har slutat att existera. Slutligen upptäcker AC svaret, men han har ingen att svara till längre; universum är redan dött. Den bestämmer sig därför att svara genom att demonstrera upphävningen av entropi genom att återskapa universum. Historien slutar med AC:s uttalande:
| ” | Och AC sa "Varde ljus!" Och det blev ljust--[1] | ” |
Referenser
- ↑ Asimov, I: "The Last Question". Science Fiction Quarterly, November 1956
