Från Rilpedia

Den här artikeln handlar om jordbruksformen, för den militära taktiken, se brända jordens taktik

Svedjebruk innebär att skog tillfälligt bränns och används för sädesodling och bete, som ett led i växelbruk.

Skogen fälls och avbränns, varefter askan sprids och markytan får en grundbearbetning (tidigare med hjälp av gaffelplog och risharv). Den s. k. brändan besås vanligen med råg och får gräsbinda sig, med eller utan insådd av höfrö. Svedjelandet används sedan några år till betesmark och får så småningom åter växa igen till skog.

Skogens ökade värde innebar att svedjebruket med tiden så gott som fullständigt upphörde i Sverige. Denna skogsbruksmetod har dock i viss utsträckning återupptagits de senaste 20 åren i syfte att främja biologisk mångfald^{[källa behövs]}.

Ett förhållandevis omfattande svedjebruk introducerades i huvudsak av svedjefinnarna (skogsfinnar) på 1600-talet, även om svenska bönder också svedjade vissa marker redan innan, men med något olika metoder.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).