Stråtak
Från Rilpedia
_Phragmites_australis.jpg)
Stråtak (eller halmtak / vasstak) är en form av yttertak med strå av halm eller vass som täckmaterial. Det är troligtvis den äldsta typen av takbeläggning och används såväl i tropiska som tempererade områden. Det förekommer på alla kontinenter (utom Antarktis). Kunskapen att lägga stråtak har gått i arv från generation till generation sedan förhistorisk tid. Läggning av stråtak sker efter samma princip men kan ha regionala variationer i utseende eller byggnadstyp. Det förekommer fortfarande i utvecklingsländer på grund av den låga kostnaden det innebär att använda den lokala vegetationen.
Innehåll |
Egenskaper och teknik
I skandinaven har vass varit det tidigaste taktäckningsmaterialet, odling av råg har först varit känt i början på medeltiden. Vasstak har haft den största utbredningen vid kuster och sjöar medan halmtak har förekommit mest i jordbruksbyggder. Stråtak har en god isoleringsförmåga mot kyla och värme. Stråtak bör läggas på tak som har en lutning av minst 45 grader för att få en bra avrinning; ju större lutning desto bättre livslängd på det lagda taket. Buntar med halm läggs flera lager över varandra med med rotändan nedåt och förskjutning samt binds på slanor eller läkt som vilar på takets åsar. En vanlig tjocklek är cirka 60 centimeter. Vass läggs däremot i ett lager.
Livslängden utan reparation för stråtak kan vara olika för halm och vass, normalt utan reparation 25 till 40 år för halm; vid gynnsamma förhållanden - torrt klimat, brant taklutning, yrkesskicklighet och gott material - upp till 70 år för vass. Om tak av råghalm har en kortare livslängd så ger de å andra sidan ett tätare tak eftersom dess strån är tunnare. Råghalm skördas av höstsådd säd för hand med lie eller med självbindare som binder kärvar. Vass skördas bäst på vintern i låglänta landområden med maskiner, buntas och levereras till hantverkaren.
Byggnader med stråtak fattar inte eld oftare än hus med tak av "hårt material". Däremot är det svårare att släcka elden på ett stråtak, om den väl fått fäste. Gamla byggnader har ofta dåliga skorstenar. Försäkringspremierna är högre för halmtak eftersom skadorna blir större om en brand bryter ut och det är dyrare att ersätta ett stråtak än ett ett standardtak. Att impregnera stråtaket på flamskyddsmedel kan hjälpa mot antändning och förhindra en snabb brandutveckling. De flesta bränder på stråtak börjar dock inte på ytan, då denna ofta är fuktig (särskilt i Storbritannien) utan i halmen kring skorstenen eller inifrån byggnaden.
Stråtak idag och förr
Stråtak av vass läggs fortfarande i stor omfattning i flera länder runt södra Östersjön och Nordsjön vid nybyggen och restaurering av äldre byggnader. Ljung har även varit ett material som har använts till taktäckning under tidigare århundraden. På Öland och Gotland har man använt Ag som är ett vassliknande gräs. Val av taktäckningsmaterial har genom generationer varit lokalt bundet såsom de flesta byggnadsmaterial.
I andra länder väljer rikare personer denna taktyp för att ge huset ett rustikt, gammaldags utseende. Det finns fler hus med stråtak i Storbritannien än i något annat europeiskt land. Där kommer till exempel halmen numera från specialistodlare.
Ursprungligen lade man bara på ett nytt lager av strå över det slitna lagret, vilket har lett till att det på mycket gamla byggnader finns två meter tjocka lager, där de inre lagren är så gamla som över 600 år.[1]
Se även
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
- ↑ Letts, John 2000. Smoke Blackened Thatch: a unique source of late medieval plant remains from Southern England. Reading & London: The University of Reading and English Heritage
Skansens handbok. Vården av gamla byggnader. ISBN 91-37-07365-6
Externa länkar
- Stråtak Stockholms läns museum.
