Republic P-47 Thunderbolt
Från Rilpedia
P-47D Thunderbolt |
|
Republic P-47 Thunderbolt | |
---|---|
Beskrivning | |
Typ | Jaktplan attackplan |
Besättning | 1 |
Tillverkare | Republic Aviation Corporation |
Data | |
Längd | 10,99 m |
Spännvidd | 12,42 m |
Höjd | 4,44 m |
Tomvikt | 4 858 kg |
Max startvikt | 7 355 kg |
Motor | Pratt & Whitney R-2800-59, 18-cylindrig stjärnmotor (i två rader) |
Dragkraft | 2 535 hk |
Prestanda | |
Max hastighet | 700 km/h |
Räckvidd med max bränsle | ca 1 800 km (med fälltank) |
Max flyghöjd | ca 12 800 m |
Lastförmåga | |
Lastförmåga | 1 134 kg |
Beväpning | |
Kanoner / kulsprutor | Åtta fasta framåtriktade 12,7 mm kulsprutor i vingarnas framkant |
Bomber | 1 134 kg bomber eller raketer |
Republic P-47 Thunderbolt var ett amerikanskt jaktplan som var US Army Air Force (USAAF) huvudsakliga jaktplan under andra världskriget.
Prototypen till planet XP-47B provflögs i maj 1941 och trots att det tycktes vara en imponerande skapelse hade planet också ett antal allvarliga problem, som måste lösas innan man började serieproduktionen och planet kunde insättas i aktiv tjänst vilket skedde i april 1943.
När Nazityskland började avfyra V-1-raketerna tog man inom USAAF(US Army Air Force) beslutet att framställa en sprinter version av P-47 och den fick beteckningen P-47M. Av den framställdes 130 exemplar med en motor, som hade effekten 2 800 hk. Maxhastigheten blev därigenom 756 km/h och stighastigheten ökade med 30 %. Dessa P-47M gavs endast till det 56 kompaniet eftersom det endast var de som flög P-47:or i slutet av kriget. Några P-47:or gavs även som presenter till högt uppsatta män.
En sista version av planet P-47N som var den största och tyngsta versionen byggdes speciellt för striderna i Stilla Havet. Anledningen var bland annat att man behövde längre aktionsradie och därför förlängdes vingarna med 56 cm och de gav därigenom plats för mera bränsle. Samtidigt steg startvikten till hela 9 390 kg.
Sammanlagt tillverkades av de olika varianterna nära 16 000 exemplar. Planet har omvittnats som utomordentligt stryktåligt och många av planen återvände efter sina uppdrag med åtskilliga träffar -en mycket anmärkningsvärd episod är piloten som på låg höjd i Frankrike råkade komma för nära en metallpåle, som skalade av cirka 4 dm av ena vingen. Piloten och planet tog sig tillbaka till sin bas i England. En annan historia värd att skriva ner: En pilot flög lågt över Tyskland. Han koncentrerade sig inte så mycket på var han flög. Plötsligt small det till. Han hade krockat med ett stort träd. Huven skrapades upp och propellrarna böjdes bakåt. Trädet gick av på mitten, men flygplanet klarade sig. Och piloten tog P-47:an med sig hem till basen i England.
Under perioden maj 1943 - augusti 1945 genomfördes nära 550 000 stridsuppdrag med planet. Därvid sköts 11 874 fientliga plan ned och cirka 9 000 järnvägsfordon och cirka 6 000 stridsvagnar och andra pansrade fordon förstördes. Endast 0,7 % av P-47:orna förlorades i strid.
P-47 an var ingen sprinterhäst, som P-38:an, inte heller en framodlad ras som Spitfire utan P-47 var arbetshästen. P-47:an kunde ta otroligt mycket skada och ändå flyga hela vägen hem. Thunderbolt var inte heller ett litet plan. Thunderbolt var ett av de största enmotoriga flygplanen under andra världskriget. Det var älskat av få och hatad av många. Framför allt var det hatat av fienden, men även av de flesta piloterna, som tyckte att det var stort och klumpigt. Men de som flög P-47 Thunderbolt älskade det (även om dom tyckte det var stort och klumpigt?). När Thunderbolt kom till England flög de flesta skvadroner det. Men när P-51 Mustang anlände ville alla byta ut sina gamla flygplan till en Mustang. Alla utom den 56 skvadronen. I slutet av världskriget gjorde den 56 skvadronen nästan bara markanfall och stöttade infanteriet.
P-47:an spelade en viktig roll i andra världskriget, men blev ställd i skuggan av P-51 Mustang, som visserligen också var avgörande för andra världskriget, men den hade inte en lika hård roll som P-47:an. I till exempel filmen Save private Ryan blir de räddade av Mustanger i slutet av filmen. Det vore mer sannolikt om det istället hade varit P-47:or, eftersom det var P-47:orna som gjorde sådana uppdrag i slutet av kriget, P-51:or gjorde också sådana slags uppdrag men inte i samma skala som P-47:an.